I Gerlachs skugga | Recension

I Gerlachs Skugga, roman av Jan Käll

Leif Stålhammer

Format: Häftad (Danskt band)

Språk: Svenska

Antal sidor: 448

Utgivningsdatum: 2023-10-12

Förlag: Lava Förlag

ISBN 9789189825574

    

I romanen Gerlachs skugga tecknas mycket trovärdigt en episod  under och i slutet av andra världskriget då Sverige försökte behålla sin neutralitet och inte provocera de vinnande parterna i kriget. Sverige hade med betydande eftergifter hållit sig tyskvänligt neutralt. Nu blåste nya vindar och man måste skota om.

 Författaren låter oss med hjälp av jakten på en helt sannolik men fiktiv person, den tyske överstelöjtnanten Gerlach, ta del av den hantering som den svenska regeringen tvingades till mitt under den för Sverige mycket ömtåliga så kallade baltutlämningen. Denne Gerlach, i mitt tycke till utseende skrämmande lik Goebbels, placerar författaren i Sverige, internerad i läger med en grupp andra tyskar. Han och de andra rymmer och i sammanhanget mördas en kvinna med visst uppdrag från Madame Kollontaj, som var Sovjets representant i Sverige.

Alexandra Kollontaj (1872-1952), var en rysk revolutionär, socialistisk teoretiker, diplomat och författare. Hon var Sovjetunionens diplomatiska representant i Stockholm 1930-1945. Tidvis i opposition mot den sovjetiska partiledningen genom sina feministiska idéer. Hennes omfattande författarskap inkluderar en självbiografi på tio band, som enligt uppgift ännu inte publicerats i sin helhet. Foto taget omkr. år 1900 av okänd fotograf. (Public domain)

Kapitulationsvillkoren innebar att de tyska soldater och soldater i tysk tjänst som flytt till Sverige skulle utlämnas till Sovjet.  Detta hade Sverige nu att verkställa. För segrarmakterna blev jakten på militärer med kunskap om motståndarens strategi och planering intensiv. Gerlach är i romanen en nyckelfigur och en av generalmajor Gehlens närmaste män. Reinhard Gehlen som i verkligheten var medlem av den tyska generalstaben och chef för Abwehrs Abteilung Ausland. Hans organisation var den viktigaste, med ett enormt kontaktnät i Ukraina, som övertogs av CIA. (Även finska underrättelsetjänstens arkiv fördes över Bottenhavet genom Sverige till USA. Se Maj Wechselmanns ”De bruna förbindelserna”, Ordfront, 1995; min info LS.)  

Gerlach hade befunnit sig vid östfronten ända sedan Tyskland inledde invasionen. Han ledde insamlandet av information om Röda Armen. Från 1943 ledde han operationen att förinta spåren av massakrer begångna under den tyska offensiven. Såväl USA som Storbritannien ville lägga beslag på honom.

Med alla medel och till varje pris gällde det att försäkra sig om denne person, som sannolikt hade omfattande kunskaper om förhållandena inom den sovjetiska krigsmakten. I flera, mycket väl beskrivna scener, möter vi de ledande politikerna, efter samlingsregeringen nu socialdemokrater, som försökte manövrera för att minimera den skada som skulle uppstå om man inte uppfyllde de löften som avtalsenligt getts till Sovjet om utlämningen av Gerlach.

 De scener som beskriver den amerikanske ambassadörens burdusa besök hos en plågad utrikesminister Undén är härliga exempel på den relation som redan då rådde mellan stormakten och den blivande vasallen och som idag manifesteras i Sveriges vädjan om beskydd av NATO. Djupa rötter förenar oss…

Mycket levande tecknas det dilemma som främst Undén hade att hantera. Han utbrister:

”Jag undrar hur det kan komma sig att jag får veta att tyska krigsfångar rymt från ett av våra interneringsläger av främmande länders diplomatiska representanter innan jag får veta det av rikets säkerhetstjänst?” 

Sveriges blivande utrikesminister Östen Undén (1886-1974) i sitt barndomshem på Kungsgatan 14 i Karlstad. Östen är nr 4 från vänster. Foto taget omkr. år 1900 av fotografen Anna Ollson (1841-1926). Undén var under två perioder svensk utrikesminister, först i mitten på 1920-talet under Hjalmar Branting, därefter mellan 1945 till 1962 under Per Albin Hansson och efter dennes död Tage Erlander. 1917, då han fyllde 31 år, utnämndes han till professor i juridik vid Uppsala universitet, där han också under ett par år i slutet av 20-talet och början på 30-talet var rektor. Undén hyste ett stort intresse för internationell rätt (folkrätten) och hade internationella uppdrag, bl.a. i Nationernas Förbund och vid skiljedomstolen i Haag. (Public domain)

I Sverige tjänstgjorde som sagt fortfarande Sovjets Madame Kollontaj. Hon organiserade en aktion för att spåra upp och oskadliggöra Gerlach.  Planer görs upp på en ö i Värtan där NKVD för sin ambassadör hyrt ett sommarresidens – Villa Kassman [1]. Vid ett annat tillfälle florerar ingen mindre än Karl Gerhard, värd för ett viktigt möte i sin bostad Kråkslottet i Saltsjöbaden.

Villa Kassman på Storholmen, Lidingö kommun, omkr. 1930. Villan uppfördes av bankdirektören Gunnar Kassman (1878-1970) och ska ha använts som sommarbostad av den ryska ambassadören i Stockholm Alexandra Kollontaj (se bild ovan). Okänd fotograf. (Public domain)

Kampen mellan USA och Sovjet om Gerlach skildras mycket spännande.

Till höjdpunkterna i romanen hör skildringen av vissa nazianstrukna miljöer i överklassens Stockholm som är insyltade i skyddandet av Gerlach.

 Jan Käll visar att med kunskap om det faktiskt historiska kan fiktionen bli verkligare än verkligheten.

Stilen i boken är drivande och man märker att författaren också är dramatiker. Han har skrivit ett flertal teaterpjäser bl.a. för Teater Tribunalen. Volymen Fem pjäser och en scen finns tidigare utgiven på annat förlag. Med den här texten tar han ytterligare ett steg.

NOT

[1] Hur Villa Kassman ser ut idag framgår av denna länk: Villa Kassman (Slottet på Storholmen) – Google Maps