Ett personligt minne från Myrdals bibliotek
Henrik Linde
Under mitten av 1970-talet tog jag en gång i veckan tåget från min bostad i Strängnäs till Stockholm och Folket i Bilds lokal på Herkulesgatan för att hjälpa till med diverse praktiska arbeten. Då hörde jag en gång hur Gun Kessle och Jan Myrdal pratade om en förestående utlandsresa och att de ännu inte hittat någon som under deras frånvaro kunde ta hand om huset utanför Mariefred.
Genom arbetet med Folket i Bild hade jag lärt känna Gun och Jan som regelbundet tog en bunt tidningar till försäljning utanför det lilla systembolaget i Mariefred. Gun hade talets gåva och kände de flesta av Mariefredsborna så det blev många ex sålda. Jan kom ibland till våra möten i FiB-gruppen och satt mestadels ganska tyst. Men en gång när en av fibbarna deklarerade att han skulle gå med i SAP för att förändra partiet inifrån var Jans stilla kommentar att många hade försökt men det hade alltid blivit de själva som förändrats.
Jag föreslog Gun och Jan att jag skulle ta hand om huset och fick samtidigt vårdnaden av en katt och en hund. Katten gjorde inte mycket väsen av sig. Hade en kattlucka i köket att passera ut och in genom och var nöjd med att den fick matskålen fylld. Hunden var en mycket stillsam labradortik som bara tittade uppfodrande på mig när det var dags att gå ut. Vi tog då en vända i skogen på andra sidan vägen framför huset.
Jag fick disponera Guns och Jans bil så att jag och hunden på vardagarna kunde ta oss till mitt arbete i Strängnäs. En säng stod bäddad för mig i Balzacrummet där väggarna var klädda med bokhyllor fyllda av olika upplagor av Balzacs verk. Jag blev särskilt imponerad av en upplaga som innehöll Balzacs korrekturändringar inför nästa tryckning. En mängd ändringar införda med rödpenna. Det måste ha varit förenat med vissa påfrestningar för tryckarna att arbeta med Balzacs böcker.
Jag hade som målsättning att åtminstone hinna läsa på alla böckers ryggar i de hyllor som fyllde många av rummen i huset. Och bläddra lite i dem som särskilt intresserade mig. Men alltid var det någon bok som jag fastnade särskilt för. Det gick åt extra mycket tid när jag inte kunde slita mig från Agnes von Krusenstjernas verk Fattigadel i fyra tjocka band. (Om denna märkliga författare, se Förr och Nu nr 1 2021.)
Alldeles mot slutet av den månadslånga vistelsen mitt i denna enorma bokskatt upptäckte jag att det dessutom fanns flera rum i källaren fyllda med bokhyllor som jag inte sett tidigare. Tanken på att Jan Myrdal läst så gott som alla dessa böcker var helt överväldigande för mig. Och är det säkert fortfarande för alla som besöker det hus i Varberg dit hela samlingen nu är flyttad.
Själv har jag aldrig besökt Myrdalbiblioteket i Varberg. Jag och min hustru Marie-Louise drar oss nu för att företa längre resor och för mig är det därför en alldeles speciell glädje att få ta del av den vackra boken Biblioteket. Om Jan Myrdals och Gun Kessles Samlingar, som nu utgivits av Jan Myrdalsällskapet och recenseras på annan plats i detta nummer.
Särskilt gläder jag mig åt hur vackert och välordnat biblioteket är inrett. Med hyllor specialtillverkade för att passa in i alla rummens vinklar och vrår. Då och då lämnande plats för målningar av Gun Kessle och ting som hon samlat på sig under årens lopp. Tänk att en samling ålderdomliga strykjärn kan ge en sådan märklig skönhetsupplevelse.
Foto: Anne Lidén
Alla de vackra illustrationerna i den nästan 600-sidiga boken utgör en upplevelse i sig och till detta kommer de trettiotre artiklarna skrivna av lika många personer. Vilka var och en på sitt sätt har bidragit till hela detta storslagna projekts genomförande.
Än så länge har jag bara hunnit ögna igenom några av dessa texter. Ett projekt av största vikt för kulturlivet i vårt land.
Strängnäs 1 september 2023