Lund, hagtornslunden och Sankt Hans källa: från källa på allmänning till surhål på soptipp
Mikael Lövgren
Mikael Lövgren har en kandidatexamen i socialantropologi och en masterexamen i humanekologi i Lund, där han 2020 skrivit en masteruppsats om Sankt Hans källa i Lund. Han kombinerar studier med arbete i traditionella hantverk.
Nedanstående artikel bygger på Mikael Lövgrens Masteruppsats i Humanekologi vid Lunds universitet 2020: The Naturalization of urban and corporate logic: How the sacred waters of Lund, Sweden, progressed into a toxic sludge hole.
It’s a question of whether we should privatize the normal water supply for the population. . . . The NGOs . . . bang on about declaring water a public right. That means that as a human being you should have a right to water. That’s an extreme solution. And the other view says that water is a foodstuff like any other, and like any other foodstuff it should have a market value. Personally I believe it’s better to give a foodstuff a value so that we’re all aware that it has its price. — Nestlé’s CEO Peter Brabeck [1]
Furstarna och herrarna är de huvudsakliga upphovsmännen till ocker, stöld och rån; de tar allt skapat till sin egendom: fiskarna i vattnet, fåglarna i luften, örterna på marken. — Thomas Müntzer [2]
I et par hundreår har samfunnet vært gjennomsyret av den forestillingen at gründerrollen er respektabel. Ikke nok med det: Den skal nærmest være det helligste av alt, bildet på den sociale fromheten. Den etablerte offentlighet tar det som en selvfølge at gründerens ’initiativ’ er ett gode. — Jørgen Sandemose [3]
Den småskaliga vattenförsörjningen har onekligen haft en livsviktig plats i mänsklighetens myllrande historia. Många historiska parametrar har gjort att den decentraliserade vattenförsörjningen numera kan sägas sitta på pottkanten, inte långt från den viktorianska vattenklosetten, vid en civilisatorisk återvändsgränd, där evighetskemikalier är en mer självklar del av vardagen än rent vatten. För att ge exempel på hur denna historia har utvecklats ska några glimtar ges från en tusenårig landskapsförvandling. Efter en humanekologisk modell görs synteser och tolkningar utifrån olika ämnesfält. Trots att metoden har utgått från devisen att gräva där man står, säger det skildrade också något om biosfärens senaste tusen år. Det framställda ska inte begripas som en metafor för en global materiell transformation, utan som en skildring av en konkret förändring av biosfären.
Utgångspunkten är Sankt Hans backar, en kommunal park i Lund, Skåne. När den kommunala parken etablerades på en soptipp i början av 1970-talet hade den fått ett namn som åsyftar Sankt Hans källa, som hade varit belägen på samma plats. Det är detta vattenhål och dess materiella förvandling, orsakade av människans förehavanden, som är ämnet för denna text. Utifrån indicier och hypoteser om Sankt Hans källas förhistoria ska något sägas om hur en förkristen epok är sammanflätad med efterföljande epoker, det vill säga kristendomen och kapitalets. Syftet är att skildra vägen fram till ödeläggelsen av Sankt Hans källa i modern tid.
1965 fick Sankt Hans backar sitt namn av arkeologen Ragnar Blomqvist, som satt i Lunds kommuns namnkommitté. Detta skedde när kommunen skissade på en framtida park, som skulle dölja en kommunal soptipp. [4] Ett landskap som detta kan liknas vid en uppslagen bok och när den skrymmande soptippen växte snabbare än beräknat, under de så kallade svenska rekordåren, tyckte Lunds kommun att det var tid att vända blad. Sankt Hans backar är ett namn som tack vare Blomqvist påminner oss om Sankt Hans källa. Namnet kan sägas uppmana oss att i tanken bläddra bland bladen i landskapsboken för att försöka begripa hur den här landskapsförvandlingen har varit möjlig. Beroende på vilken sida som är uppslagen går det med stöd i det empiriska materialet att urskilja midsommarfirandet vid Sankt Hans källa på allmänningen, men också frenesin vid surhålet på soptippen.
Blomqvist har i en av sina böcker om Lunds historia beskrivit midsommarfirandet vid Sankt Hans källa utifrån vittnesmål från rådstugurättens dombok 1758. Vittnesmålen antyder att midsommarfirandet vid Sankt Hans källa har gamla anor. [5] Sankt Hans är det danska namnet för Johannes Döparen och Danmarks Sankt Hans aften motsvarar midsommarafton i Sverige. Skåne blev svenskt 1658 och på platsen som ska beskrivas här skedde också det för svenskar och danskar katastrofala slaget vid Lund 1676.
Att Vatikanen etablerade firandet av Johannes Döparen och Jesus Kristus vid midsommarafton respektive julafton har att göra med att dessa dagar har varit hedniska högtider. På samma sätt sägs kyrkan ha etablerat biskopssäten vid viktiga hedniska kultplatser, såsom Uppsala, Odense, Roskilde och Viborg. Till den här listan hör enligt ortnamnsforskningen förmodligen också Lund. [6]
Ortnamnsforskaren Bengt Pamp har lagt fram en hypotes, med ursprung hos kollegan Göran Hallberg, vars resonemang återfinns i artiklar och böcker publicerade över ett decennium, som säger att en hednisk hagtornslund möjligen kan ha legat vid platsen för Sankt Hans källa, dagens Sankt Hans backar, mellan byarna Vallkärratorn och Östra torn, i Torna härad. Till detta kan tilläggas att speciella källor av bönder ofta avsattes som allmänningar. [7] När det gäller Sankt Hans källa vet vi också att det fanns boskap på fäladen, allmänningen. Det är också känt att hagtornsträd undviks av boskap, men även att både midsommarafton och heliga källor, associerade med Sankt Hans, har förknippats med taggiga träd. [8] Pamp avslutar hypotesen med att föreslå att ”när vi sedan får en bebyggelse söder om lunden övertar bebyggelsen lundens prestigefyllda namn”. [9]
Centrala aktörer vid etablerandet av staden Lund, söder om den möjliga hagtornslunden för över tusen år sedan, var förmodligen Harald Blåtand, Sven Tveskägg och Knut den store. Under Knut den stores styre i England, från år 1016 till 1035, lät denne kung etablera ett palats på Westminster, i London, på samma plats där Westminsterpalatset står i dag. Westminster har tidigare varit känt som Thorney Island, som etymologiskt kan kopplas till taggiga buskar och träd inom hagtornssläktet. [10] Från Knut den stores styre i England är det också känt att det var förbjudet och belagt med böter att dyrka hedniska gudar, solen, månen och heliga källor. [11] Om en hednisk kultplats har existerat i Lund bötfälldes folk förmodligen efter ett liknande schema. Resor till Vatikanen i Rom bötfälldes dock inte och Knut den store tillhörde en av dem som reste dit.
Vatikanens bannlysning av den hedniska källkulten hade redan stipulerats vid konciliet i Arles år 452. Påven Gregorius den store (540-604) hade därefter förespråkat destruktion av de hedniska källorna, men anammade senare en mer pragmatisk linje som i stället gjorde att de hedniska källorna skulle approprieras för kristna ändamål. [12] Den kristna konstruktionen av Sankt Hans källa i Lund bör ha möjliggjorts utifrån en sådan politik, i den gregorianska andan.
Den förkristna kulturen brännmärktes av Vatikanen och skulle associeras med vad som benämndes som vidskepelse och trolldom. Tusentals fattiga människor (främst kvinnor) som reproducerade sådana praktiker och ritualer skulle få sätta livet till när de senare skulle dras in i de svenska trolldomsprocesserna och europeiska häxprocesserna, vars ideologi kyrkan hade formulerat. Denna ideologi spreds i kyrkans kanaler, bland annat på universiteten. [13] Redan på 1170-talet hade trolldom kriminaliserats i den skånska kyrkolagen. [14] Fortfarande bränns häxdockor demonstrativt under Sankt Hans aften i Danmark, samtidigt som flickkörer sjunger Holger Drachmanns visa från 1886 med följande avslutande rader:
hver by har sin heks,
og hver sogn sine trolde.
Dem vil vi fra livet med glædesblus holde
vi vil fred her til lands
Sankte Hans, Sankte Hans!
Den kan vindes, hvor hjerterne
aldrig bli’r tvivlende kolde. [15]
I visan tänds ett ”glädjebål” för att hålla ”häxor” och ”troll” borta från det danska hygget. Detta är också känt från det folkloristiska materialet. [16] Akademismeden Petter Löwegren (1783-1871) har beskrivit hur en ”väldig eld uppgjordes” under 1790-talets midsommarfirande vid Sankt Hans källa i Lund. [17] Vilken roll elden hade i Lund är svårt att säga.
Prästen Carl Fredrik Nyman (1745-1818) erbjuder ytterligare perspektiv när han beskriver ”vidskepelser” i en handskrift från 1813 och nämner offer till Sankt Hans källa under midsommarafton i Lund. Detta minns Nyman från sin barndom. [18] En utförlig beskrivning av en sådan offerceremoni, som är kopplad till Sankt Hans (Sankt Johannes) och midsommarafton, finns belagd från svenska Estland år 1667. Där ägnade sig tre kvinnor åt rituell helbrägdagörelse och en av kvinnorna var enligt de smusslande och spionerande svenska kyrkokommissarierna ”den mest vördade och något av en präst”. Även här var elden central, men dess roll utgjorde en del av helbrägdagörelsen och fungerande inte som en skrämselmetod som i dagens Danmark. [19] Dessa kvinnors praktik, men också kyrkans systematiska förföljelse av dem, överensstämmer med vad som skedde i södra Sverige. [20] Med tiden tycks kyrkans symboliska och reella eld ha gjort rent hus med både ”häxor” och ”troll” och bondekulturens naturnära kosmologi.
”Vi ha all anledning att avundas dem deras skarpa blick för naturen och deras kunskaper om växterna, som icke förestavades av enbart praktiska behov, vilket vi gärna tro” har landskapshistorikern Mårten Sjöbeck skrivit om den kosmologi som nästan fullständigt sveptes bort. [21] Detta forcerade tabula rasa, denna anti-humanistiska kristna chockdoktrin, av det antropogena landskapets sociala och ekologiska relationer, förberedde förmodligen också, om än oavsiktligen, vår nuvarande epok; det vill säga penningdyrkarnas och kapitalets epok. [22]
En nyckelperson som möjliggjorde Sankt Hans källas och allmänningens inträde i kapitalets epok är Erik Gustav Lidbeck (1724-1803). Lidbeck var Linnélärjungen och utilitaristen som i Lund blev professor i naturalhistoria 1756 och ekonomi 1787. De svenska universiteten var vid den här tiden feodalliknande gods, med egen jurisdiktion, där akademins professorer stundom tyckte sig ha rätten att tukta och tortera underlydande bönder. [23] Precis som 1700-talets franska fysiokratiska teorier om entreprenörskap, utgick Lidbecks tankeverksamhet från akademins feodala mylla. I sin anställning vid Lunds akademi hade Lidbeck genomfört utilitaristiska experiment med plantager på allmänningar, på olika platser i Skåne, som hade mötts av protester och sabotage av bönder. [24] Fäladerna, de skånska utmarkerna, upptog mycket av Lidbecks tankeverksamhet och fältarbeten som professor.
1780-86 rådde kris i Skåne. [25] De ekonomiska lösningar som tillämpades för att stävja denna och liknande kriser skulle med tiden generera ett incitament för att i stället prata om sociala och ekologiska kriser. En av alla dessa ekonomiska krislösningar presenterades den 10 mars 1784 i en debattartikel där Erik Gustav Lidbeck irriterade sig över tiggarna som i ”stora hopar” drev omkring i Lund. Lidbeck menade att dessa ”uslingar” och ”lättingar” behövde tuktas i ett arbetshus. Medel för arbetshuset skulle införskaffas genom att privatisera allmänningarna som omgärdade staden. Lidbeck skrev ”att våra vidlyftiga utmarker, eller så kallade fälader, som i nuvarande ställning, är till ringa eller liten nytta, [bör bli] indelta på husen och tomterna i staden”. [26] Enligt Lidbecks modell skulle allmänningens privatiserade nytta gagna stadens borgare. De omgivande byarnas människor och allsköns löst folk hade inte på allmänningarna att göra, tycks Lidbeck ha menat. [27]
År 1797 bestämdes det att allmänningarna i Lund skulle privatiseras och från 1799 finns en lantmäterikarta som pekar ut Sankt Hans källa. Privatiseringen gjordes utifrån den modell som bland andra Lidbeck hade framkastat. Vid privatiseringen av allmänningen upphörde enligt akademismeden Petter Löwegren också midsommarfirandet vid Sankt Hans källa, som hade lockat folk från alla håll och kanter. [28] Med privatiseringen av allmänningarna, som drog fram över Skåne, skulle också gässen, som Linné hade observerat 1749 på fäladerna mellan Lund och Malmö, under sin skånska resa, försvinna från landskapet. [29] Privatiseringen, ihop med trolldomsprocesserna och de europeiska häxprocesserna, skulle göra att kvinnor förlorade den centrala ställning som de hade haft på allmänningarna. [30] Den ovan nämnde ortnamnsforskaren Bengt Pamp menade att ”längst i väster, norr om den plats där staden kom att ligga, fick själen sitt”. [31] Nu skulle själslivet hos kreti och pleti allt mer omfamnas av en utilitaristisk kalkyl.
Klagomål mot privatiseringen av allmänningarna hade framförts inom och utom stadens gränser. [32] Borgmästaren och rådmännen i Lund menade att stadens kreatur hade ett stort behov av betesmarker. Samtidigt påpekade flera professorer från Lunds akademi att de inte hade något intresse av en gemensam betesmark. I rådhuset i Lund hade man 1797 slutligen enats om ett förslag som gjorde att bland annat den norra fäladen (Bredgatans fälad), med Sankt Hans källa, skulle privatiseras. De privatiserade fäladslotterna skulle vara ”evigt” fästade till olika husnummer i staden. [33]
Dessa tilltag löper parallellt med det fysiokratiska tankegods som florerade vid Lunds akademi vid den här tiden. Akademins ekonomi var dålig och nu stöttes och blöttes idéer som lade stor vikt vid den enskildes initiativ. [35] Dessa tankegångar är besläktade med dagens nyliberala och överstatliga tankar om entreprenörskap. Richard Cantillon (1680—1734), som är de franska fysiokraternas främsta föregångare, är värd att lyfta fram här. Cantillon myntade inte bara begreppet ”entreprenör”, det har även föreslagits att han troligen också var den förste att förstå att ett system med prisrelationer kan generera snarlika hierarkiska samhällsstrukturer som det feodala systemet utövade med sin direkta styrning av arbetet. [36]
Trots — eller kanske på grund av — de framprovocerade enskilda initiativen skulle problemen hopa sig på den privatiserade Sankt Hans källa på den norra fäladen och 1869 tillfrågade Lunds stad kung Karl XV om staden kunde få avsöndra de ”evigt” privatiserade fäladslotterna för att enklare kunna planlägga stadens förehavanden. [37] Kritiska frågor om betydelsen och meningen med de angränsande jordskiftena i det övriga landet har också framförts av forskare. [38]
En av de första entreprenörerna som fick pröva sina vingar och sitt enskilda initiativ på den privatiserade allmänningen var troligen bryggaren Anders Påhlsson. Från 1800-talets början och fram till 1824 vet vi att fäladslotterna 288 och 289 med Sankt Hans källa tillhörde bryggarens hushåll. [39] Sannolikt tog Påhlsson vatten från källan till sin bryggeriverksamhet. Han kan där ha stött ihop med Esaias Tegnér. Tegnér hade fäladslott 311 och har även skrivit en dikt om Påhlssons dotters tragiska öde. [40]
Efter privatiseringen av allmänningarna i Lund 1797 och införandet av enskiftesförordningen 1803, under det gustavianska enväldet, stormades flera gods av skånska drängar och torpare under Klågerupskravallerna 1811. Förutom att vara en revolt mot militära utskrivningar kan även en allmän indignation mot sakernas tillstånd skönjas. Drängarna och torparna, som var i numerär majoritet, krävde mat och dryck på godsen och var av åsikten att klasserna, stånden, nu skulle nivelleras. Hattarna skulle behållas på i mötet med herrskapet. [41] Historikern Petter Ullgren skriver att enskiftesförespråkaren och ”jordbruksreformatorn Rutger Macklean [ansattes] hårt av en bondeskara som förföljt honom in i slottet, misshandlat tjänstefolket, stulit hans fickur, brutit upp skafferiet och knyckt pengar”. [42] En greve — en högadlig man — hade i en bok 1795 uppmanat folk att bege sig till Svaneholm för att beskåda herrskapets ”vishet”. [43] En samtida betraktare i Lund skrev i sina memoarer: ”Man höll bystämmor och rådplägade om herregårdarnas fördelning.” [44] Klågerupskravallerna slutade i blodbad då den svenska militären återställde maktbalansen åt herrskapet. Carl Christian Hallin, borgmästaren i Malmö, menade att militärens ingripande handlade om ren slakt. [45]
I generella drag är de teorier som Erik Gustav Lidbeck företrädde 1783 fortfarande intakta hos många ekonomer och historiker. [46] För att kunna närma oss det empiriska materialet och en förklaring av vad som skedde med Sankt Hans källa under 1900-talet måste den här gamla teoribildningen kritiseras och ersättas av något bättre. Låt oss därför bekanta oss med de skånska landskapsförvandlingarnas konventionella historieskrivning.
När man gräver där man står och ämnet är Sankt Hans backar kan man förr eller senare stöta ihop med lundaekonomen Ingemar Ståhl, även känd som ”Bondeplågaren från Norra Fäladen” (det vill säga platsen för Sankt Hans källa). [47] Ståhl har introducerat Milton Friedmans ekonomiska teori i Sverige och satt även i kommittén för det så kallade ekonomipriset till Alfred Nobels minne, när priset tilldelades den amerikanske ekonomen Douglass C. North 1993. Precis som Ståhl och övriga herrar i detta nyliberala tankekollektiv kan North kritiseras för att försköna och naturalisera kapitalismen. [48] Ekonomipriset till Alfred Nobels minne, som etablerades under kuppliknande former 1968 — som Chicago-pojkarnas Chile 1973 — har associerats med en politik vars agenda var att nedmontera välfärdssystem genom att göra nyliberalt tankegods salongsfähigt. [49]
En samtida forskare som har inspirerats av dessa teorier är ekonomhistorikern Patrick Svensson. Som utgångspunkt för sin doktorsavhandling 2001 följer Svensson Douglass C. Norths prisbelönta teorier till punkt och pricka. Svensson påstår följaktligen att ett ”kollektivt brukande, en outvecklad kreditmarknad och en hög grad av självhushållning var hindrande för en omvandling till ett effektivare jordbruk”. [50] Det som Svensson behandlar här brukar kallas för den ”agrara revolutionen”. Vad som är ett effektivt jordbruk reduceras utifrån dessa teorier till vad som är gynnsamt för kapitalet, det vill säga kapitalägarna. Att både den så kallade agrara och industriella revolutionen förutsatte despotism och barbari spelar ingen roll när målet är en ”effektivare” organisationsform för kapitalet. Den franske sociologen Gustave Le Bon försäkrade 1895 att den industriella revolutionens teknologiska innovationer inte hade varit möjliga utan despotism. [51] Detta har också erkänts av Friedrich Engels. [52] Andra forskare har nyligen beskrivit hur den atlantiska slavhandeln påverkade riktningen och framväxten av en kreditmarknad och den industriella revolutionen i England. [53] Svensson åskådliggör hur den ”agrara revolutionen” i Skåne förutsatte despotism i sin definition av ”entreprenörshandlingar”, där en skånsk ”agrar entreprenör”, understödd av det svenska enväldets enskiftesförordning, kunde genomdriva ”ett radikalt skifte mot majoritetens vilja”. [54] Despotismen tycks accepteras av Svensson utifrån ett antagande om historiens slut.
En sådan hermetiskt sluten historieskrivning, som varken behandlar samhället utifrån ekologiska eller biofysiska aspekter, kan anses höra hemma på museet. Och det gör den också. Peter Henningsen, museidirektör på Frilandsmuseet norr om Köpenhamn, förklarar — i en bok publicerad 2019 — att ”[från och med] utskiftningen av bondejorden […] [kunde bonden förstå] att hans traditionella föreställningsvärld inte hängde samman med verkligheten”. Henningsen menar också att bönderna efter jordskiftena skulle få upp ögonen för att ”det faktiskt gick att skapa mervärde […] genom att införa ny teknologi i näringarna – utan att detta gick ut över någon”. [55]
Utifrån den här historieskrivningen tycks bondens erfarenheter om verkligheten inte ha något värde eller giltighet, bortom museets hägn, såvida inte bonden har kvalificerat sig som ”agrar entreprenör”. Den här historieskrivningen är teleologisk: när de hinder som har blockerat bondens sanna natur har hävts, kan bonden förlösas i enskilda initiativ och entreprenörskap. Nu kan bonden plötsligt skåda verkligheten som den är. Historien har upphört. Som genom ett trollslag blir bondens tidigare artefakter och kosmologi redo för museet och museitjänstemännens ”räddningsaktioner”. [56] Svensson och Henningsens konventionella historieskrivning erbjuder cirkelresonemang om bonden och människans förgivettagna natur, men också villfarelser om en ny människa (entreprenören) och dennes maskinpark som tillåts sväva fritt och friktionslöst ovanför samhälle och natur.
Den ideologi som denna historieskrivning hämtar sin näring ur skulle också påverka förvandlingen av Sankt Hans källa på den forna allmänningen. Den heterodoxa ekonomen Karl William Kapp konstaterade 1950 att ”det faktum att entreprenören kan flytta över delar eller hela produktionskostnaden till andra personer eller till samhället i stort, pekar mot betydande begränsningar i neoklassisk värdeteori […]” [57] Förutsättningen för entreprenörskapets framväxt är därmed inte bara despoti utan också att biosfären — det vill säga samhälle och natur — ovillkorligen måste bli dess soptipp. Kapp framhöll att denna form av kostnadsförflyttning inte kan reduceras till kronor och ören. Under de så kallade svenska rekordåren skulle Sankt Hans källa och den gamla allmänningen sammanfogas med de nya köptemplen, snabbköpen, bilismen, och de lokala industriernas petrokemiska (litosfäriska) metabolism. Snabbt och obetänksamt — inte helt olikt de skandinaviska friluftsmuseernas hetsande och auktoritära ”räddningsaktioner” på landsbygden [58] — skulle källan på allmänningen omvandlas till ett surhål på soptippen.
I Lund präglades det troligen mynt redan under Sven Tveskäggs tid. [59] Under det tidiga 1900-talet finns det vittnesmål om att det offrades mynt i Sankt Hans källa, vars område nu hade blivit en skjutbana. [60] Under 1900-talet skulle penningdyrkarna och kapitalkrafterna irreversibelt omvandla Sankt Hans källa, liksom biosfären som sådan. Penningens logik kan sägas slå blint och dess historieskrivare tycks vara så pass bländade av den skimrande kapitalackumulationen att sociala och ekologiska aspekter överhuvudtaget inte beaktas. Patrick Svensson anser exempelvis att områden eller bönder som inte har anammat entreprenörskapet är ”efterblivna”. [61] Inom fält som ekonomisk antropologi och ekologisk ekonomi har man uppmärksammat detta och lyft fram icke-industrialiserade bönders erfarenhetsnära relation till landskapet som en utgångspunkt för kritiken av en sådan monetär närsynthet. [62] Bondekulturens historia, kosmologi och kunskapssystem kan sägas summeras i kampen med effekterna av entropilagen. [63] Henningsen och Svenssons tillämpning av konventionell ekonomisk teori fördunklar entropilagens betydelse och böndernas erfarenheter.
Låt oss vidga synfältet vad gäller entreprenörskapets förutsättningar utifrån kritiken som har formulerats av Karl William Kapp och bekanta oss med de empiriska belägg som existerar för Sankt Hans källas ödeläggelse under de så kallade svenska rekordåren. Under dessa år skulle det industrialiserade entreprenörskapet ges fri lejd att expandera på bekostnad av både samhälle, natur och framtida generationer. De svenska rekordåren manifesterade sig materiellt i den kommunala soptippen som var i aktivt bruk på platsen för Sankt Hans källa 1947—1967. Sammantvinnad med de svenska rekordåren löper den stora accelerationen, en industriell epok som startade efter andra världskrigets slut och vars ämnesomsättning årligen har slagit nya illavarslande rekord in i våra dagar. Under många decennier blev denna utveckling påhejad och framställd som den enda vägen framåt. Nu vet vi att den leder mot avgrunden. Verkligheten har, med entropilagen som grund och tillsammans med en exponentiell ökning av läckande soptippar och växthusgaser, försvårat argumentationen för en konventionell historieskrivning av entreprenörskapet och överstatligt sanktionerade enskilda initiativ. Följaktligen har den stora accelerationen av historiker karaktäriserats som den mest avvikande och minst representativa epoken i mänsklighetens sociala och ekologiska historia. [64] Det betyder att forskning som inte betraktar efterkrigstidens så kallade rekordår och den stora accelerationen som historiska anomalier bör konsumeras med en stor nypa salt.
Uppbackade av olika söndrande och härskande imperier tycks teologer och ekonomer ha fått ange tonen för Sankt Hans källas förvandling. Knut den store sägs ha besökt Vatikanen första gången när Konrad II kröntes till påve 1027. [65] Nästan 900 år senare skulle Ruben Andersson — sedermera Rausing — 1918 göra sitt första besök i USA. Andersson hade fått stipendium av Handelshögskolan i Stockholm att studera på Columbia-universitetet i New York, där han bland annat närvarade på professor John Bates Clarks nationalekonomiska seminarier. I Peter Andersson och Tommy Larssons bok Tetra: Historien om dynastin Rausing går det att läsa att ”Clark hade gjort sig ett stort namn genom viktiga bidrag till den neoklassiska kapitalteorin och fördelningsläran”. [66] I boken Essentials of Economic Theory: as Applied to Modern Problems of Industry and Public Policy hade Clark påstått: ”If nothing suppresses competition, progress will continue forever.” [67] Förutom att svära sin trohet till neoklassisk ekonomisk teori hade Andersson i USA också iakttagit ”hur butiker i allt större utsträckning började gå över till att sälja färdigförpackade varor i stället för lösviktsprodukter”. [68] Utifrån en affärsmässig diffusionslogik gällde det för Andersson att vara opportun och visa framfötterna.
I Tetra: Historien om dynastin Rausing kan man också läsa att ”USA hade redan under en längre tid lockat unga människor som ville komma undan klassamhälle och feodala strukturer som levde kvar i Europa. Eftersom landet en gång hade bildats med jämlikheten som grundval verkade det som om börden inte spelade någon roll för den enskildes framtid”. [69] Andra har beskrivit Ruben Anderssons vilja att förhärliga sig själv. [70] Här har vi två skribenter som förskönar Anderssons omgivning och dess historia. Närmare sanningen är troligen utsagan som säger att USA bildades av en skara slavägande affärsmän vars vidlyftiga entreprenörskap understöddes av rassegregation, ett polariserat klassamhälle och en kraftig reduktion av ursprungsbefolkningen. ”Slaves were and would long remain the most valuable form of property in the country […]” konstaterar statsvetaren Robert Ovetz i sin bok, We the Elites: Why the US Constitution Serves the Few. [71] I historikern Edward E. Baptists The Half Has Never Been Told: Slavery and the Making of American Capitalism utgör slaveriet och ”entrepreneurial enslavers” en väsentlig del av det empiriska materialet. [72] Landet i väst hade oavsett fått en ny lärjunge och missionär i Ruben Andersson från Raus församling i Skåne. Sankt Hans källa, den gamla allmänningen och den av ortnamnsforskningens åberopade hagtornslunden skulle inom kort få en påhälsning av entreprenörskapets nyttomaximerande malström.
1938 var Ruben Andersson mera känd som industrientreprenören Ruben Rausing och hade ännu inte flytt skatten och Sverige för att bosätta sig ”i en stor, modern och vacker villa i EUR-området i Rom […] [som] grundlades på 30-talet av den italienske fascistledaren Benito Mussolini”. Ruben Rausing kunde ingen italienska och hade inga vänner i Rom. Han hade dock en Tetra Pak-förpackning i guld i Romvillans matsal. [74] Men nu var året 1938 och Lunds stadsfullmäktige, där Socialdemokraterna hade majoritet, hade tagit beslutet att sträcka ut handen och med kommunala medel subventionera Åkerlund & Rausings etablering i Lund. Historikern Sverker Oredsson skriver att ”beslutet togs under stort hemlighetsmakeri och innebar att staden gav företaget en subvention i strid mot kommunallagarna”. [75]
Socialdemokraternas Tage Erlander var aktiv både i stadsfullmäktige i Lund och som riksdagsledamot i Stockholm detta år när också Saltsjöbadsavtalet blev till och då Åkerlund & Rausing välkomnades till Lund. I sina dagböcker från statsministertiden framkommer det att Erlander hade imponerats av Åkerlund & Rausings ”fantasi”, ”skaparkraft” och menade att partiet ”har mycket att lära” av företaget. [76] Senare skulle Socialdemokraternas ungdomsförbund bryta med denna hållning. [77]
År 1941 köpte Ruben Rausing Simontorp utanför Lund. Simontorp var ett av alla gods som stormades under Klågerupskravallerna 1811. [78] Från 1941 finns också två dokument som mer direkt har med Sankt Hans källa att göra. Det ena är en karta som visar Sankt Hans källas position på skjutbanan. [79] Det andra är en text nedskriven av folklivsupptecknaren Walter Welin. Welin har besökt Sankt Hans källa tillsammans med sin informant, konservatorn Hans Erlandsson:
”På […] skjutbanan finns än i dag en källa. Vaktmästaren, som bott på platsen i över 20 år, har av äldre folk hört att källan skulle vara Sankt Hans hälsokälla. Här brukade folk från stad och land församlas vid midsommartid. När skjutbanan anlades sänktes terrängen. Brunnskaret bestod av grovt ektimmer och när källan rensades fann man i densamma kopparmynt. […] Vattnet har en mild och behaglig smak samt håller en temperatur av […] 9 grader, varför dess utflöde inte tillfryser om vintern. Källan ger upphov till den lilla bäck [Vallkärrabäcken] som mot norr flyter genom Vallkärratorn […] När skjutbanan blir obehövlig kunde dalsänkan planteras med hasselträd och annat vackert grönt, såsom idegran och ek samt ingå såsom en central del i den planerade stora parken här ute”. [80]
Trots att Walter Welin skriver att en park hade planerats på området för Sankt Hans källa ska en kommunal soptipp etableras på samma plats 1947. Från den 6 juli 1948 har vi ytterligare ett dokument som skvallrar om Sankt Hans källas fortsatta öde. Enligt protokoll från Lunds renhållningsstyrelse hade man blivit varse ”förorening från avstjälpningsplatsen” i vattnet på skjutbanan. [81] Det är Lantbrukskemiska kontrollstationen i Kristianstad som har utfört en vattenanalys på platsen för Sankt Hans källa. Som uppdragsgivare och provtagningsplats står ”Lunds Stads Renhållningsverk, Kung Oscars väg 4, Lund” respektive ”Skjutbanan” angivet. Av störst intresse är angivelsen att vattnet håller temperaturen 8,8 °C. Om vi avrundar uppåt är detta samma temperatur som angavs av Walter Welin 1941. Att vattnet håller samma temperatur oberoende årstid är vad som kvalificerar ett källflöde. Det kommenteras att ”lukten [är] svagt rutten, nitrat- och i synnerhet nitrithalten anmärkningsvärda” och att ”[v]attnet är i såväl fysikaliskt-kemiskt som bakteriologiskt avseende mindre tjänligt som dricks- och hushållsvatten […]” samt att ”[t]illrinning av ytvatten synes förekomma”. [82]
Från Folklivsarkivet, Lunds stadsarkiv och 1940-talet förflyttar vi oss till samtiden och en tidningsartikel i Sydsvenskan sommaren 2007 som vittnar om skeenden på soptippen på 1960-talet. Tillsammans skildrar dessa dokument hur Sankt Hans källa blev ett petrokemiskt surhål:
Lastbilarna med industriavfall gick i skytteltrafik från företagen Åkerlund & Rausing och Tetra Pak. Kemikalietunnor och industriavfall dumpades förbehållslöst på Sankt Hans backar. – Det förvånar mig inte att fisken dör. Här ligger så mycket skit på den här tippen, säger före detta renhållningsarbetaren Gustav Nordqvist och skakar på huvudet. Gustav Nordqvist jobbade på Sankt Hans backar från 1964 tills tippen stängdes 1967. För en månad sedan gick han i pension, efter dryga 40 års anställning som renhållningsarbetare i Lunds kommun. – När de börjar skylla på varandra, då får det räcka. Så här slappt kan det inte vara, säger Gustav Nordqvist. […] – Nu har här vuxit upp så mycket att man knappt känner till det om man inte vet. Men kom här ska jag visa var ”Surhålet” ligger, säger Gustav Nordqvist. ”Surhålet” grävdes vid den gamla uppfarten, nära platsen för den numera rivna skyttestugan. Gropen var omkring 25 meter i diameter och grävdes på sank mark, utan bottenplatta. Här dumpades så gott som dagligen kemikalier [från] tunnor och fat. De var märkta med varningstexter och benämningar på olika kemikalier, vanliga i sextiotalets pappers- och plastindustri. Allt som innehöll flytande kemikalier hälldes ner här. Avfallet kom främst från de stora förpackningsindustrierna[,] Åkerlund & Rausing och Tetra Pak. – Det fanns en kemikalievagn som kom lastad med tunnor och dunkar nästan dagligen. […] ”Surhålet” täcktes över 1966, minns Gustav Nordqvist. – Gropen fanns ju redan när jag kom hit. När hålet var fullt hällde man på med jord och täckte över. Men det var vattensjukt och någonstans måste det ju ta vägen. Sånt här ruttnar ju inte bort, säger [Nordqvist] […] [83]
Denna form av visselblåsning är inte helt ovanlig. [84] Det världsledande förpackningsföretaget, som pekas ut av den pensionerade renhållningsarbetaren Gustav Nordqvist, har ett företagsmotto som säger sig ”skydda det som är bra”. [85] Sankt Hans källa och ortnamnsforskningens föreslagna hagtornslund hade parallellt med etableringen av konsumentsamhället och snabbköp blivit en petrokemisk avstjälpningsplats.
Inom skandinavisk folkloristik framhålls att offerkällor flyter mot norr. Sankt Hans källa flöt norrut via Vallkärrabäcken mot Vallkärratorn. Offret vid källor har begripits som en reningsprocess där det offrade inkapslar det onda som människan ville bli kvitt. Tanken är att det offrade tillsammans med det onda skulle försvinna mot ett mörkt och vidunderligt norr. Människan skulle bli renad och helbrägdagjord. [86] Denna folkloristiska magi är inte helt olik entreprenörskapets systematiska och nyttomaximerande avstjälpning av produktionskostnader på samhälle och natur. Skillnaden är att entreprenörskapets kapitalackumulation — med dess tillhörande filantropiska fernissa — åsamkar irreversibel social och ekologisk skada.
På soptippen och platsen för Sankt Hans källa flöt det petrokemiska avfallet också norrut. I en artikel, som publicerades före ovanstående citerade artikel, går det att läsa att ”[v]ar sjätte öring i Vallkärrabäcken nedströms Sankt Hans backar är gravt vanskapt av miljögifter”. [87] Senare meddelade kommunstyrelsens ordförande i Lund att det ”får bli skattekollektivet som får stå för merparten av kostnaderna” för soptippens åtgärdsprogram. [88] Ansvarig för detta sisyfosarbete konstaterade att Lunds kommun hade ”lagt soptippen på ett av de sämsta tänkbara ställena”. [89] ”Skattekollektivets” börda av entreprenörskapets produktionskostnader är ett ämne som nyligen har tangerats på en konferens och i en bok — Tax Evasion and Tax Havens since the Nineteenth Century — där även den så kallade Rausing-dynastin läggs under lupp. [90]
På senare tid har det anmärkts att fiskarna i Vallkärrabäcken fortfarande har missbildningar, trots kostsamma och omfattande kollektiva ansträngningar. [91] Är detta kontentan av entreprenörskapets statligt och kommunalt understödda ”enskilda initiativ,” samt ”innovativa,” ”smarta” och ”kreativa förstörelse”? Sankt Hans källas förvandling kan sägas beskriva den entreprenöriella omgestaltningen av biosfären sedan den agrara och industriella revolutionen. Sankt Hans källa förvandlat till ett petrokemiskt surhål är enligt Karl William Kapp vad entreprenörskapet institutionellt förutsätter och vad konventionell ekonomisk teori, trots återkommande kritik, blundar för. [92]
Någon utgrävning har inte gjorts av Sankt Hans källa eller ortnamnsforskningens presumtiva hagtornslund. Arkeologen Gad Rausing — son till Ruben Rausing — har dock gjort en affärsmässig utgrävning av soptippen för Tetra Paks räkning. Syftet var att se hur företagets plastförpackningar bröts ner. [93] Det kan också konstateras att Åkerlund och Rausing samt Ruben Rausing har fått gator uppkallade efter sig i Lund. Det har varken Vallkärrabäckens fiskar, Lunds framtida generationer eller visselblåsaren Gustav Nordqvist fått. I samtal med Nordqvist har författaren förstått att Rögle deponi, som ersatte soptippen som har behandlats här, har en liknande historia med förorenade vattentäkter som behöver dokumenteras. [94]
Det som återstår att göra på Sankt Hans backar är att positionen för Sankt Hans källa och surhålet synliggörs så att nuvarande och kommande generationer kan lära av historien. Trots att mänsklighetens historia varken börjar eller slutar med entreprenörskapet, kommer människan inte undan konsekvenserna från kapitalets epok. Entreprenörskapets produktionskostnader, som förs över på samhälle, natur och framtida generationer, är det petrokemiska surhålet och den läckande soptippens historia. Detta är också den museala historieskrivningen, miljardärerna, filantroperna och kapitalflyktens historia. När konventionell ekonomisk teori möjliggör en mekanisk och rutinmässig ödeläggelse av det som människan behöver för sin kultur och långsiktiga överlevnad — och samtidigt berikar ett fåtal — bör den slängas på historiens sophög innan det är för sent. [95] Bönderna hade rätt; den enes död är den andres bröd. [96] De beaktade vad som numera benämns som intergenerationell rättvisa. [97] Vad beaktar konventionell ekonomisk teori?
Referenser
”§62”, 1948. Lunds renhållningsstyrelse: Protokoll med bilagor. Lunds stadsarkiv.
2021-01-11. ”Skåne från luften – flygbilder från 1940-talet på Internet | Centrum för geografiska informationssystem”. Åtkomstdatum 05 januari 2024. https://www.gis.lu.se/sv/gis-centrum/geografiska-data/skane-fran-luften-flygbilder-fran-1940-talet-pa-internet.
Ahnfelt, P. G. Studentminnen. Stockholm: Natur o. kultur, 1963.
”Alvin – Olof Palme möter facket på Tetra Pak”. Åtkomstdatum 06 januari 2024. https://www.alvin-portal.org/alvin/imageViewer.jsf?dsId=ATTACHMENT-0001&pid=alvin-record%3A240019&dswid=-626.
Andersson, Peter, och Tommy Larsson. Tetra : historien om dynastin Rausing. Stockholm: Norstedt, 1998.
Anjou, Marika. ”Missbildad fisk simmar i Vallkärrabäcken trots rening vid tippen”. Sydsvenskan, 03 februari 2019.
Ankarloo, Daniel. ”Institutions”, what is in a word? : a critique of the new institutional economics. Lund: Dept. of Economic History [Ekonomisk-historiska institutionen], Univ., 1999.
Anon. ”Förslag om Fäladsjordarnes återwinnande åt Staden, emot ersättning åt deras Innehaware”. Lunds Weckoblad, 1862.
———. Lunds Weckoblad, 10 mars 1824.
Baptist, Edward E. The Half Has Never Been Told: Slavery and the Making of American Capitalism. Paperback edition. New York: Basic Books, 2016.
Barlow, Frank. ”Two notes: Cnut’s second pilgrimage and Queen Emma’s disgrace in 1043”. English Historical Review, 1958, 649–56.
Berg, Maxine, och Pat Hudson. Slavery, capitalism and the Industrial Revolution. Cambridge: Polity Press, 2023.
Bergmark, Matts. Bad och bot : om vattnet som läkemedel och njutningsmedel. Stockholm: Natur o. kultur, 1964.
”Bilaga 70”, 1948. Lunds renhållningsstyrelse: Protokoll med bilagor. Lunds stadsarkiv.
Blomqvist, Ragnar. Lunds historia 2 Nyare tiden. Lund: LiberLäromedel/Gleerup, 1978.
Catton, William R. Overshoot : the ecological basis of revolutionary change. Urbana: Univ. of Illinois P., 1982.
Clark, John Bates. Essentials of economic theory : as applied to modern problems of industry and public policy. New York: Macmillan, 1907.
Clastres, Pierre. Samhället mot staten : studier i politisk antropologi. Översatt av Bosse Holmqvist. Stockholm: Nordan, 1984.
Dale, Gareth. ”Rule of Nature or Rule of Capital? Physiocracy, Ecological Economics, and Ideology”. Globalizations 18, nr 7 (03 oktober 2021): 1230–47. https://doi.org/10.1080/14747731.2020.1807838.
Edvinsson, Rodney. ”Den svenska konjunkturcykeln 1700-2000”. Ekonomisk debatt 33, nr 8 (2005).
Ehrensvärd, Carl August. Fem dagars resa i Skåne för att se, och hämta rörelse – och förargelse. Lund: Gleerup, 1959.
Engels, Frederick. ”On Authority”. I Marx-Engels reader, redigerad av Robert C. Tucker. New York: W.W. Norton and Co., 1972.
Engels, Friedrich. Tyska bondekriget. Översatt av Claes-Eric Danelius. Marxismens klassiker (Proletärkultur), 99-0253823-1 ; 6. Göteborg: Proletärkultur, 1981.
Erixon, Sigurd. ”Från mina upptäcktsresor i hemlandet”. I Svenska kulturbilder. Bd 3. Ny följd. D. 5-6, redigerad av Sigurd Erixon, Sigurd Wallin, Mårten Sjöbeck, och Sigfrid Svensson. Stockholm: Skoglund, 1936.
Erlander, Tage. Dagböcker 1954. Redigerad av Sven Erlander. Hedemora: Gidlund, 2004.
Federici, Silvia. Caliban and the witch : [women, the body and primitive accumulation]. New York : Autonomedia ;, 2004.
———. Witches, witch-hunting, and women. Oakland, CA: PM Press, 2018.
Fritsch-Lärka, Madeleine. ”Nu ska ’surhålet’ bort!” P4 Malmöhus, 24 oktober 2013. https://sverigesradio.se/artikel/5655524.
Frödin, John. ”Skiftesväsendet. och dess samband med jordbrukets nuvarande kritiska läge”. Ekonomisk Tidskrift 47, nr 4 (1945): 295–308. https://doi.org/10.2307/3438355.
Genrup, Kurt. Gåsskötsel : en etnologisk studie med särskild hänsyn till skånska förhållanden. Lund, 1975.
Georgescu-Roegen, Nicholas. Energy and economic myths : institutional and analytical economic essays. New York: Pergamon P., 1976.
Granberg, Gunnar. Den kalendärt fixerade källdrickningen : en folkminnesgeografisk undersökning, 1934.
Gudeman, Stephen, och Alberto Rivera. Conversations in Colombia : the domestic economy in life and text. Cambridge: Cambridge University Press, 1990.
Gustavsson, Johanna. ”Gustavsson, Johanna. “Giftet rakt ner i ”surhålet.””. Sydsvenskan, 08 augusti 2007.
———. ”Missbildad öring vittnar om miljögifter”. Sydsvenskan, 29 juli 2007.
Gustin, Ingrid. ”Myntstampsavtrycket från kv. Svartbröder och den tidiga myntningen i Lund”. META – Historiskarkeologisk tidskrift, 01 juni 2023, 7–26. https://doi.org/10.59008/meta.2023.15175.
Helmer, Karin. Arrendatorer och professorer : Lunds universitets jordegendomar under 325 år. Lund: Lund Univ. Press, 1993.
Henningsen, Peter. Dengang vi var bønder. [København]: Gads Forlagg, 2019.
Hochschild, Arlie Russell. Strangers in Their Own Land: Anger and Mourning on the American Right. New York: New Press, 2016.
Jaffee, Daniel. Unbottled: The Fight against Plastic Water and for Water Justice. Oakland, California: University of California Press, 2023.
Johansen, Jens Christian V. ”Denmark: The Sociology of Accusations”. I Early Modern European Witchcraft: Centres and Peripheries, redigerad av Bengt Ankarloo och Gustav Henningsen. Oxford: Oxford University Press, 1990.
Kahk, Juhan. ”Estland II: kavallerichock mot folktron”. I Skrifter Bd 13 Häxornas Europa 1400-1700 : historiska och antropologiska studier, redigerad av Bengt Ankarloo och Gustav Henningsen. Stockholm: Nerenius & Santérus, 1987.
———. ”Estonia II: The Crusade against Idolatry”. I Early Modern European Witchcraft : Centres and Peripheries, redigerad av Bengt Ankarloo och Gustav Henningsen. Oxford: Oxford University Press, 1990.
Kapp, K. William. The social costs of private enterprise. Cambridge, Mass.: Harvard University Press, 1950.
Knutsson, Gert. ”Förändringar i och kring källor”. I Källor i Sverige, redigerad av Håkan Svensson. Stockholm, 2006.
Le Bon, Gustave. The Crowd: A Study of the Popular Mind. Mineola, NY: Dover Publications, 2001.
Lidbeck, Erik Gustav. Nytt och Gammalt, nr 10/3 (1784).
Lindeberg, Göran. ”Norra fäladen i Lund: från betesallmänning till modern stadsdel”. I Lund norrut : Norra fäladen och trakten norr om staden, redigerad av Claes Wahlöö. Lund: Gamla Lund, 1989.
Lindström, Sverker. ”SSU:s förbundsstyrelse kräver: Socialisera förpackningsindustrin”. Arbetet Väst, 24 mars 1970.
Linné, Carl von. Carl Linnæi Skånska resa : på höga överhetens befallning förrättad år 1749 : med rön och anmärkningar uti ekonomien, naturalier, antikviteter, seder, levnadssätt : med tillhörige figurer. Redigerad av Carl-Otto von Sydow. Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1959.
Lundahl, Mats. ”Bondeplågaren från Norra Fäladen – Ingemar Ståhl och jordbruksregleringarna”. Ekonomisk Debatt, nr 7 (2017).
Löwegren, Yngve. En lundensisk borgarsläkt : en skildring av släkten Löwegren byggd på akademie smeden Petter Löwegrens och professor Michael Kolmodin Löwegrens anteckningar. Lund: Fören., 1945. http://www.gamlalund.se/arsbocker/gamla_lund_1945.pdf.
McNeill, J. R., och Peter Engelke. The Great Acceleration : an environmental history of the Anthropocene since 1945. Cambridge, MA: Harvard University Press, 2016.
Mirowski, Philip. ”The Neoliberal Ersatz Nobel Prize”. I Nine Lives of Neoliberalism, redigerad av Dieter Plehwe och Quinn Slobodian. Brooklyn, NY: Verso books, 2020.
Nathéll, Ingrid. ”Alla soptippar ska undersökas: Politiker lovar att betala för gamla synder.” Sydsvenskan, 18 augusti 2007.
Neeson, J. M. Commoners : common right, enclosure and social change in England, 1700-1820. Cambridge: Cambridge University Press, 1996.
Nicolovius. Folklifvet i Skytts härad i Skåne vid början af 1800-talet : barndomsminnen. Lund: Gleerup, 1908.
Nordqvist, Gustav. Samtal med renhållningsarbetaren Gustav Nordqvist, 02 november 2018.
Nyman, Carl Fredric. ”Sammandrag av märkvärdigheter i Ingelstads härad. Kverrestads kyrkoarkiv, PI:1, p. 105”. Handskrift. Lund, 1813. Landsarkivet.
Olofsson, Magnus. ”’Det blir nödvändigt att göra rebellionskrig’ : revolten i Malmöhus län 1811 i nytt perspektiv”. I Gods och bönder från högmedeltid till nutid : kontinuitet genom omvandling på Vittskövle och andra skånska gods, redigerad av Mats Olsson, Sten Skansjö, och Kerstin Sundberg, Vol. S. 362-390. Gods och bönder från högmedeltid till nutid : kontinuitet genom omvandling på Vittskövle och andra skånska gods 2006, 2006.
Oredsson, Sverker. Lunds historia : staden och omlandet. 3 Modern tid : där tankar möts. Lund: Lunds kommun, 2012. http://www.gbv.de/dms/ub-kiel/756255473.pdf.
Ortmark, Åke. Makten och lögnen : ett liv i televisionens Sverige. Stockholm: Bonnier, 2013.
”Our Purpose | Tetra Pak Global”. Åtkomstdatum 02 januari 2024. https://www.tetrapak.com/about-tetra-pak/who-we-are/Purpose.
Pamp, Bengt. Från Gödelöv till Östen Undéns gata : en uppslagsbok över ortnamn i Lund under tvåtusen år. Lund: Fören. Gamla Lund, 1998.
———. ”Namnet Lund”. I Lund 1000 års krönika, redigerad av Claes Wahlöö. Lund: [Kulturen i Lund], 1990.
Ray, Celeste. ”Holy Wells and Sacred Springs”. I Sacred Waters: A Cross-Cultural Compendium of Hallowed Springs and Holy Wells, redigerad av Celeste Ray. Abingdon: Routledge, 2020.
———. The origins of Ireland’s holy wells. Oxford [England]: Archaeopress Archaeology, 2014.
Reitzel-Nielsen, Erik. Omkring Sankt Hans : lidt spredt kulturhistorie. København: Reitzel, 1995.
Roos, Andreas. ”Renewing power: Including global asymmetries within the system boundaries of solar photovoltaic technology”. PhD Thesis, University of Lund, 2021.
Ruggiero, Vincenzo. ”The environment and the crimes of the economy”. I Routledge International Handbook of Green Criminology [Elektronisk resurs], redigerad av Nigel South, Avi Brisman, och Nigel South. Routledge, 2020.
Röndahl, Uno. Skåneland utan förskoning : om kungahusens och den svenska överklassens folkdråp och kulturskövling i Skåneland : en studie av omnationaliseringens tragik. Karlshamn: Lagerblad :, 1981.
Sandemose, Jørgen. Flyktningen : Aksel Sandemose – en biografi. Oslo: Aschehoug, 2004.
Sanmark, Alex. ”Sites of Power and Assembly in the Thames Valley in the Middle Ages”. I Anglo-Saxon Studies in Archaeology and History: 22, redigerad av Hamerow Helena. Oxford: Archaeopres Publishing Ltd., 2020.
Sjöbeck, Mårten. Det sydsvenska landskapets historia och vård. [Landskrona]: Fören. Landskronatraktens natur, 1973.
Spash, Clive L. Foundations of Social Ecological Economics: The fight for revolutionary change in economic thought. Manchester: Manchester University Press, 2024.
Svensson, Ola. Nämnda ting men glömda : ortnamn, landskap och rättsutövning. Växjö: Linnéuniversitetet, 2015. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:lnu:diva-46565.
Svensson, Patrick. Agrara entreprenörer : böndernas roll i omvandlingen av jordbruket i Skåne 1800-1870. Stockholm: Almqvist & Wiksell International, 2001.
———. ”Peasants and Entrepreneurship in the Nineteenth-Century Agricultural Transformation of Sweden”. Social Science History 30, nr 3 (oktober 2006): 387–429. https://doi.org/10.1215/01455532-2006-003.
Tarkka, Lotte. ”The Sampo: Myth and Vernacular Imagination”. I Mythic Discourses: Studies in Uralic Traditions, redigerad av Frog, Anna-Leena Siikala, och Eila Stepanova. Helsinki: Finnish Literature Society, 2013.
Tegnér, Esaias. Samlade skrifter : Nationalupplaga. Bd 1, Skrifter i bunden form. Redigerad av Fredrik Böök 1883-1961. Stockholm: Norstedt, 1923.
Thoré, Anders. Akademibondens plikt, universitetets rätt : feodala produktionsförhållanden vid Uppsala universitets gods 1650-1790. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis :, 2001.
Tillhagen, Carl-Herman. Vattnens folklore : sägen och folktro kring bäckar, älvar, sjöar och hav. Stockholm: Carlsson, 1997.
Trawick, Paul, och Alf Hornborg. ”Revisiting the Image of Limited Good: On Sustainability, Thermodynamics, and the Illusion of Creating Wealth”. Current Anthropology 56, nr 1 (februari 2015): 1–27. https://doi.org/10.1086/679593.
Törje, Axel. I den oförlikneliga nyttans tjänst : Eric Gustaf Lidbeck och Skånska plantageverket. Lund: Gleerup, 1973.
Ullgren, Peter. ”Så måste vi alla stupa utan nytta : bondemassakern i Klågerup 1811”. I Årsbok för Riksarkivet och landsarkiven, redigerad av Ingvar von Malmbor, Vol. 2009, s. 93–104. Årsbok för Riksarkivet och landsarkiven, 2009.
Ussing, Henrik. ”Aarets Og Livets Höjtider”. I Danmarks Folkeminder. Köpenhamn: Foreningen Danmarks Folkeminder, 1925.
Van Gent, Jacqueline. Magic, body, and the self in eighteenth-century Sweden. Leiden ; Brill, 2009.
Vogt, Helle, och Ditlev Tamm. The Danish medieval laws : the laws of Scania, Zealand and Jutland. Abingdon, Oxon ; Routledge, 2016.
Wahlöö, Waldemar. ”Vallfart till Offerkällan”. I Lund norrut : Norra fäladen och trakten norr om staden, redigerad av Claes Wahlöö. Lund: Gamla Lund, 1989.
Welin, Walter. ”M7436:53”, 1941. Folklivsarkivet i Lund.
———. ”M7436:54”, 1941. Folklivsarkivet i Lund.
Wood, Ellen Meiksins. The origin of capitalism : a longer view. London: Verso, 2002.
Åsgrim-Berlin, Agneta, Håkan Bengtsson, Gunilla Lantz, och Thore Sonesson. Lunds stadskärna : bevaringsprogram. Clemens och Drottens rotar. Lund: Bevaringskommittén, Fastighetskontoret, 1981.
Noter
[1] Jaffee, Unbottled, 1.
[2] Engels, Tyska bondekriget, 66.
[3] Sandemose, Flyktningen, 260.
[4] Wahlöö, ”Vallfart till Offerkällan”.
[5] Blomqvist, Lunds historia 2 Nyare tiden, 226.
[6] Pamp, ”Namnet Lund”.
[7] Knutsson, ”Förändringar i och kring källor”, 51.
[8] Svensson, Nämnda ting men glömda, 139; Reitzel-Nielsen, Omkring Sankt Hans, 123; Nicolovius, Folklifvet i Skytts härad i Skåne vid början af 1800-talet, 181.
[9] Pamp, Från Gödelöv till Östen Undéns gata, 17.
[10] Sanmark, ”Sites of Power and Assembly in the Thames Valley in the Middle Ages”.
[11] Ray, The origins of Ireland’s holy wells, 88.
[12] Ray, ”Holy Wells and Sacred Springs”, 6–7.
[13] Kahk, ”Estonia II: The Crusade against Idolatry”, 276–77.
[14] Vogt och Tamm, The Danish medieval laws, 54; Johansen, ”Denmark: The Sociology of Accusations”, 339.
[15] Federici, Witches, witch-hunting, and women, 8–10.
[16] Ussing, ”Aarets Og Livets Höjtider”.
[17] Löwegren, En lundensisk borgarsläkt, 47.
[18] Nyman, ”Sammandrag av märkvärdigheter i Ingelstads härad. Kverrestads kyrkoarkiv, PI:1, p. 105”.
[19] Kahk, ”Estland II: kavallerichock mot folktron”, 243; Kahk, ”Estonia II: The Crusade against Idolatry”, 279.
[20] Van Gent, Magic, body, and the self in eighteenth-century Sweden.
[21] Sjöbeck, Det sydsvenska landskapets historia och vård, 4.
[22] Federici, Caliban and the witch.
[23] Helmer, Arrendatorer och professorer; för tuktning och tortyr inom akademins gods, se Thoré, Akademibondens plikt, universitetets rätt, 148.
[24] Törje, I den oförlikneliga nyttans tjänst, 109–113.
[25] Edvinsson, ”Den svenska konjunkturcykeln 1700-2000”.
[26] Lidbeck.
[27] Lidbecks ”modell” hade föregångare, se exempelvis: Wood, The origin of capitalism, 161–65.
[28] Löwegren, En lundensisk borgarsläkt, 47; Blomqvist, Lunds historia 2 Nyare tiden, 226.
[29] Linné, Carl Linnæi Skånska resa; Genrup, Gåsskötsel, 19–23.
[30] Neeson, Commoners; Federici, Caliban and the witch.
[31] Pamp, ”Namnet Lund”, 23.
[32] Anon, ”Förslag om Fäladsjordarnes återwinnande åt Staden, emot ersättning åt deras Innehaware”.
[33] Lindeberg, ”Norra fäladen i Lund: från betesallmänning till modern stadsdel”, 31.
[34] 2021-01-11, ”Skåne från luften – flygbilder från 1940-talet på Internet | Centrum för geografiska informationssystem”.
[35] Helmer, Arrendatorer och professorer, 75.
[36] Dale, ”Rule of Nature or Rule of Capital?”, 1238.
[37] Lindeberg, ”Norra fäladen i Lund: från betesallmänning till modern stadsdel”, 45.
[38] Frödin, ”Skiftesväsendet. och dess samband med jordbrukets nuvarande kritiska läge”.
[39] Anon, 4; Åsgrim-Berlin m.fl., Lunds stadskärna, 32.
[40] Tegnér, Samlade skrifter, 130; Lindeberg, ”Norra fäladen i Lund: från betesallmänning till modern stadsdel”, 40.
[41] Olofsson, ”Det blir nödvändigt att göra rebellionskrig”, 370–71.
[42] Ullgren, ”Så måste vi alla stupa utan nytta”, 96.
[43] Ehrensvärd, Fem dagars resa i Skåne för att se, och hämta rörelse – och förargelse, 38.
[44] Ahnfelt, Studentminnen, 146; Olofsson, ”Det blir nödvändigt att göra rebellionskrig”, 370–71; se också Ullgren, ”Så måste vi alla stupa utan nytta”.
[45] Röndahl, Skåneland utan förskoning, 269.
[46] Ruggiero, ”The environment and the crimes of the economy”, 428.
[47] Lundahl, ”Bondeplågaren från Norra Fäladen – Ingemar Ståhl och jordbruksregleringarna”.
[48] Ankarloo, ”Institutions”, what is in a word?, 132–36.
[49] Mirowski, ”The Neoliberal Ersatz Nobel Prize”.
[50] Svensson, Agrara entreprenörer, 4.
[51] Le Bon, The Crowd, 26.
[52] Roos, ”Renewing power”, 56 (fotnot 22); Engels, ”On Authority”, 731.
[53] Berg och Hudson, Slavery, capitalism and the Industrial Revolution.
[54] Svensson, Agrara entreprenörer, 7; Svensson, 23.
[55] Henningsen, Dengang vi var bønder, 59–60; Min översättning.
[56] Erixon, ”Från mina upptäcktsresor i hemlandet”, 28.
[57] Kapp, The social costs of private enterprise, 11; Min översättning från engelskan.
[58] Erixon, ”Från mina upptäcktsresor i hemlandet”, 28.
[59] Gustin, ”Myntstampsavtrycket från kv. Svartbröder och den tidiga myntningen i Lund”.
[60] Wahlöö, ”Vallfart till Offerkällan”, 77.
[61] Svensson, ”Peasants and Entrepreneurship in the Nineteenth-Century Agricultural Transformation of Sweden”, 417.
[62] Trawick och Hornborg, ”Revisiting the Image of Limited Good”.
[63] Georgescu-Roegen, Energy and economic myths, 99; Ang. detta, jmf ”la fuerza”: Gudeman och Rivera, Conversations in Colombia, 29; Men även ”sampo”: Tarkka, ”The Sampo: Myth and Vernacular Imagination”.
[64] McNeill och Engelke, The Great Acceleration, 5.
[65] Barlow, ”Two notes”.
[66] Andersson och Larsson, Tetra, 46.
[67] Clark, Essentials of economic theory, 374.
[68] Andersson och Larsson, Tetra, 49.
[69] Andersson och Larsson, 44.
[70] Ortmark, Makten och lögnen, 334.
[71] Ovetz, We the elites, 11; Ovetz, 27.
[72] Baptist, The Half Has Never Been Told.
[73] ”Alvin – Olof Palme möter facket på Tetra Pak”.
[74] Andersson och Larsson, Tetra, 305–9.
[75] Oredsson, Lunds historia, 123.
[76] Erlander, Dagböcker 1954, 35.
[77] Lindström, ”SSU:s förbundsstyrelse kräver: Socialisera förpackningsindustrin”.
[78] Olofsson, ”Det blir nödvändigt att göra rebellionskrig”.
[79] Welin, ”M7436:54”.
[80] Welin, ”M7436:53”.
[81] ”§62”.
[82] ”Bilaga 70”.
[83] Gustavsson, ”Gustavsson, Johanna. “Giftet rakt ner i ”surhålet.””.
[84] Jmf Hochschild, Strangers in Their Own Land, 29–34.
[85] ”Our Purpose | Tetra Pak Global”.
[86] Jmf Bergmark, Bad och bot, 135; Granberg, Den kalendärt fixerade källdrickningen, 23; Tillhagen, Vattnens folklore, 104; Van Gent, Magic, body, and the self in eighteenth-century Sweden, 32–33, 76–77, 167, 176, 182.
[87] Gustavsson, ”Missbildad öring vittnar om miljögifter”.
[88] Nathéll, ”Alla soptippar ska undersökas: Politiker lovar att betala för gamla synder.”
[89] Fritsch-Lärka, ”Nu ska ’surhålet’ bort!”
[90] Guex och Buclin, Tax Evasion and Tax Havens since the Nineteenth Century; se också https://taxjustice.net/.
[91] Anjou, ”Missbildad fisk simmar i Vallkärrabäcken trots rening vid tippen”.
[92] En ekonom som har inspirerats av Karl William Kapps heterodoxa kritik är Clive L. Spash, Foundations of Social Ecological Economics: The fight for revolutionary change in economic thought.
[93] Arkeologerna Stig Welinder och Per Urban Hörberg har via mejl 2020 meddelat att Rausings utgrävning pågick antingen i slutet av 1960-talet eller i början av 1970-talet.
[94] Nordqvist, Samtal med renhållningsarbetaren Gustav Nordqvist.
[95] Ruggiero, ”The environment and the crimes of the economy”.
[96] Trawick och Hornborg, ”Revisiting the Image of Limited Good”; Clastres, Samhället mot staten, 138–40.
[97] Catton, Overshoot, 3–4.