Att leva på en ö
JENNY TEDJEZA
Många människor bor på öar. Om ön är tillräckligt stor och har goda fastlandsförbindelser, tänker man kanske inte så mycket på det. Men om ön är mindre och beroende av säsongsväxlingarna kan det vara en annan sak. Jenny Tedjeza bor på Donsö utanför Göteborg och kan iaktta årstidernas betydelse för ö-livet. Jenny Tedjeza har också skrivit ledaren om Martin Luther King i detta nummer av Förr och Nu.
Ön som är mitt hem ligger i Göteborgs skärgård. Ingen biltrafik och ingen bro till fastlandet, men i gengäld stillhet och hav. Vi är 1500 personer som bor på ön året runt. Många har sina rötter här sedan generationer tillbaka och en hel del försörjer sig fortfarande på sjöfart. Även om fartygen har flaggat ut har många av öns rederier fortfarande huvudkontor på ön.
För några veckor sedan meddelade ett av de största rederierna att de tvingas flytta in till stan. Parkeringsplatserna vid färjeläget på fastlandet räcker inte till för att personalen ska kunna pendla till skärgården på ett vettigt sätt. Det är sorgligt att öns långa sjöfartstradition ska hotas av en så banal sak.
Göteborgs skärgård är en unik tillgång för hela stan. Färjan har samma taxa som resten av kollektivtrafiken och på somrarna fylls våra öar av badgäster. Jag tycker att det är fantastiskt att en familj kan sätta sig på spårvagnen i Bergsjön och utan extra kostnad ta sig ända ut till en klippa i skärgården.
På sommaren vill alla ha en levande skärgård. De vill att det ska finnas mataffär, gästhamn, toaletter och matställen. Men för att skärgården ska leva måste människor ha möjlighet att bo här året runt. Det är vi som handlar i affären varje dag som gör att utbudet är hyfsat stort när båtgästerna vill bunkra i juli. Det är människor som bor här året runt som håller ordning på badplatser, naturstigar och hamnar.
Öarna ska vara en rekreationsplats och ett semestermål. Men de är också en plats där människor arbetar och lever helt vanliga vardagsliv. Det finns inget som retar upp en öbo så mycket som när badgäster flanerar i bredd på våra smala vägar. De har semester och all tid i världen, men jag som inte kommer förbi med min cykel kanske är sen till jobbet eller en tid på vårdcentralen.
Det jag önskar är att fler badgäster och beslutsfattare insåg att skärgårdens romantiska skimmer, som vi alla älskar, kommer att mattas om vi inte tar hand om de oromantiska vardagsfrågorna. Vi som bor här måste veta att vi hittar en parkeringsplats vid färjan när vi kommer från jobbet i stan. Våra barn behöver en skola och hemtjänsten måste fungera. Färjorna måste gå i ur och skur året runt.
Det är detta som är en levande skärgård.