Dansk guldålder på Nationalmuseum

Dansk guldålder på Nationalmuseum Konstnärerna formade det nya borgerskapets ideal under enväldets censur.

Av Anne Lidén

 

Dansk guldålder har varit den första stora tillfälliga utställningen på det nyöppnade Nationalmuseum, den 28 februari- 21 juli våren 2019. Utställningen som är den hittills största när det gäller guldåldersepoken med över 300 verk, ger en bred och omfattande presentation av danskt måleri, grafik och teckningar under perioden 1800-1864 och speglar flera olika konstnärliga inriktningar. Nära hundra verk kommer ur egen samling, övrigt är inlån från en mängd konstmuseer i Skandinavien och Europa. I och med att utställningen spänner över en längre tidsperiod kan den egentliga konstnärliga guldåldern 1800-1848 ges en vidare kulturell inramning och historisk kontext. Den påkostade utställningskatalogen innehåller många fördjupande bakgrundsartiklar av danska och svenska konsthistoriker. (Dansk guldålder, Nat. Mus. Utställningskatalog 682; www.nationalmuseum.se/dansk-guldalder).

Utställningen Dansk guldålder har producerats i ett mångårigt och nära samarbete mellan danska Statens Museum for Kunst (SMK) och svenska Nationalmuseum. Den ska nu vidare till Köpenhamn och visas på Statens Museum for Kunst 24 augusti-8 december 2019 och därefter till Paris på Petit Palais 28 april-23 augusti 2020.  Under året gör även många andra museer i Danmark kompletterande egna satsningar på guldålderepoken, bl. a. Skovgaardmuseet. (Monrad 2013;  www.smk.dk/exhibition/dansk-guldalder/)

Utställningen Dansk guldålder presenterades på övre planets södra halva med två stora salar och sidogallerier i Nationalmuseum i Stockholm. Denna artikel bygger på mina intryck från utställningsbesök under våren och sommaren 2019. Bildernas motiv har styrt uppläggningen för salarna och gallerierna, vars rum avdelats i över 30 olika teman som gör det lätt att orientera sig. Utställningens väggtexter ger korta kommentarer till varje tema. Individuella estetiska konstnärsstilar har därmed underordnats. I centrum för den första stora salen står huvudstaden Köpenhamn som konstcentrum. Konstnärerna skildras i stora porträtt i sina ateljéer hemma och i utbildningsmiljön vid det Kongl. Danske Kunstakademiet samt under studieresorna till medelhavsländerna, främst Rom, (Bild 1).  Särskild vikt läggs i utställningen vid informella motiv med människor och trädgårdar i hem och närmiljö, stadslandskapets vyer, samt de borgerliga familjerna som konstbeställare. Huvudtemat i den andra stora salen är det danska landskapet och nationen, gestaltningen av en nationell identitet som växt fram under det kungliga enväldets censur, ett land utsatt av flera nationella katastrofer 1807, 1815 och 1864.

Många positiva omdömen har lämnats i media under våren 2019 om den välbesökta utställningen Dansk guldålder och de handlar mycket om beundran för verkens ”detaljskärpa”, ”virtuosa effekter” och konstnärernas höga nivå av hantverksskicklighet och kunnande i perspektivlära. Man har talat om en ”drömsk” verklighet. Besökstrycket har varit högt. Men det har också förekommit kritiska kommentarer vilka jag tar upp avslutningsvis. Först vill jag ge en bild av utställningens uppläggning.

 

Bild 1. Constantin Hansen, ”Ett sällskap av danska konstnärer i Rom”, olja på duk, 1837. Statens Museum for Kunst, Köpenhamn.. 62 x 74 cm. (Foto  Public domain). Gruppen lyssnar till arkitekten Gottlieb Bundesbøll i förgrunden med fez på huvudet. Verkets upphovsman målaren Constantin Hansen sitter själv längst till vänster. Martinus Rørbye håller en kaffekopp. Wilhelm Marstrand lutar sig om räcket, Albert Küchler röker pipa och Ditlev Blunck cigarr medan Jørgen Sonne sitter på bordet med sin långa pipa. På väggarna hänger några Hansens övriga målningar och skisser. De bevarade individuella förstudierna i olja av de porträtterade konstnärerna visar Hansens grundliga förarbete inför denna gruppbild.

 

Vad möter besökaren i utställningen Dansk Guldålder?

Den första stora salens väggar i en sval blågrå färg kontrasterar mot de två avskärmade utställningsmodulerna i mitten, små rum-i-rum, starkt gula skärmar med röd och grön interiör. Det kan ses som nordens svala ljus i kontrast mot söderns starka sol. Köpenhamn och konstnärerna utgör huvudmotivet. Målningarna som lockar besökaren är konstnärernas kamratporträtt, personliga bilder där de framträder trygga och självmedvetna i sin yrkesroll. (Bild 2).

Bild 2 a. Friluftsmålaren Frederik Södring. Porträtt av målarkollegan Christen Købke 1832. (Foto Public domain)

Trots att de stora konstnärsporträtten inte sällan var officiellt beställda av konstakademien präglas de ändå av en intim närheten mellan målare och modell. Det praktiska dagliga konstnärliga arbetet skildras, konstnärerna målar och skulpterar med palett och kavalett, de tecknar och gör grafik. Så även i sina självporträtt (Bild 2b). Det konstnärliga samarbetet mellan dem blir på så sätt ett huvudtema, här träder de fram både som grupp och som självmedvetna individer.

 

Bild 2 b. En ung konstnär Ditlev Blunck undersöker en skiss i en spegel. Wilhelm Bendz 1826.  (Foto Public domain).

 

Inom konstakademiens utbildning var det klassiska antika stilidealet rådande vid sidan om den tyska romantikens inflytande (Bild 3-4). Männen dominerar dock helt utställningen, endast tre kvinnor finns representerade, till vilket jag återkommer till nedan.

 

Bild 3. Konstakademiens modellskola. Willhelm Bendz 1826. Statens Museum for Konst, Köpenhamn. (Foto Public Domain). Till denna konstakademi sökte sig många konstnärer från Norge och Nord-Tyskland.

 

Bild 4. Gipsavgjutningar av antika skulpturer från Aten och Rom.  En akademistudent i studiesamlingen. Christen Købke 1839. (Foto Public Domain)

Som ledare för Den Kongl. Danske Kunstakademie och dess utbildningsmiljö får Christoffer Wilhelm Eckersberg och hans måleri en framträdande plats, inspirerat av det nyklassiska idealet och mytologin, (Bild 5-6). Hans målningar från Rom med monument och ruiner, kyrkor och landskap visas i den första avskärmade modulen som markeras av en romersk portal, det första besökaren möter vid entrén.

 

Bild 5.  Marmortrappan som leder upp till kyrkan Santa Maria in Aracoeli i Rom.  C. W. Eckersberg 1814-1816. (Foto Public domain)

 

Bild 6. Skulptören Bertel Thorvaldsen i Rom. Porträtt av C. W. Eckersberg 1832. (Foto Public domain). I bakgrunden på väggen skymtar konstnärens relief till Quirinalpalatset. Thorvaldsen hade fast ateljé i Rom i 40 år. 1838 återvände han hem till Köpenhamn med en stor samling skulpturer.  Det byggdes ett museum, Thorvaldsens museum, ett tempel som också blev hans gravplats efter hans död 1844.

 

I guldålderns Københavnerskolen ingick målare som Johan Ludvig Lund, Christen Købke, Wilhelm Bendz, Constantin Hansen och Johan Thomas Lundby. Andra målare kan nämnas som Wilhelm Marstrand, Ditlev Blunck, Peter Christian Skovgaard och Jørgen Sonne. Vidare visas konstnärernas beställare och mecenater upp i stora målningar med familjeporträtt i hemmiljö, det nya borgerskapet och de burgna borgerliga familjerna, såsom familjen Nathansson, framträder med en klar självmedvetenhet om sin roll för kulturlivets marknad. (Bild 14 a-c). Det var i hemmen som de kulturella sällskapen samlades för att umgås, sjunga, spela musik och läsa dikter. Kulturlivets offentliga sfär tog plats i de borgerliga salongerna. Det var i hemmiljöerna yttrandefriheten fick rum under det kungliga enväldets censur. Kampen för yttrande- och tryckfrihet fördes intensivt under 1830-talet, decenniet före 1848, då enväldet avskaffades och en ny grundlag kunde införas 1849. (Montigny 2000; Danmarkshistorien, Aarhus universitet).

Intima och informella motiv: vardagens poesi

I den andra lilla utställningsmodulen i salens mitt presenteras mer informella motiv av människor i vardagslivet, i hemmets detaljer och närmiljöns myller i stadens gator, trädgårdar och stadslandskap. Här i en avgränsning betonad av gröna skärmväggar kommer dessa små målningarna till sin rätt. Friluftsmålaren Christen Købke har här sökt sina motiv i en mer intim sfär än de konstnärer som valt mytologiska klassiska motiv. ”Närmiljön som universum” benämner utställningsintendenten Carl Johan Olsson hans inställning i utställningskatalogen: ”Att göra konst av den egna närmiljön” (Nat. Mus. katalog s. 203-208).

 

Bild 7 a.  Utsikt från loftet på kornmagasinet i kastellet. Christen Købke 1831 ( SMK Foto Public domain).

Dessa intima skildringar av vardagliga interiörer, rum, möbler och föremål präglas av en spännande detaljskärpa. Människorna avbildas i vardagens stunder av vila och väntan eller arbete, de sitter inte högtidligt uppställda som modeller. Kvinnan som står på trappan till bageriet i kastellets kornmagasin fångas av friluftsmålaren Christen Købke, hon är djupt koncentrerad på sitt pågående stickarbete, troligen en strumpa. (Bild 7 a, 8, 9). Min favorit bland dessa vardagsbilder är en liten målning som skildrar en äldre kvinnas ansikte i närbild, rikt på uttryck av livserfarenheter (Bild 7 b).  Hennes porträtt bryter av mot salens alla officiella eleganta bilder och pekar fram mot en mer realistisk konst.

Bild 7 b. Äldre kvinna. Porträtt av Christen Købke. Detalj. Foto Anne Lidén.

 

Bild 8.  Utsikt från Dosseringen ved Sortedamssøen mot Nørrebro. Christen Købke 1838 (Foto Public domain)

 

Bild 9. Parti av den norra Kastellbron mot Nørrebro. Christen Købke 1834. (Foto Public domain).

Detta detaljrika vardagligt informella och intima måleri framstår i kontrast till det högstämda klassiska akademiska motivvalet. Det är dessa friluftsmålningar och naturstudier som pekar fram mot impressionismen vid århundradets andra hälft. Martinus Rørbyes målning från sitt föräldrahem i Köpenhamn uttrycker den vardagens poesi som finns i utsikten över hamnen som skymtar i diset mot horisonten. En längtan bort. (Bild 8)

 

Bild 10. Utsikt från ett fönster. Martinus Rørbye 1825. (Foto Public domain). Konstnären har målat utsikten från sitt barndomshem i Köpenhamn.

 

Bild 11. Den mest fasansfulla natten. Kongens nytorv under bombardemang 4-5 september 1807. Christian August Lorentzon 1808. (Foto Public domain).
Köpenhamn under uppbyggnad efter brand och bombardemang

De östra sidogallerierna tar upp den stora salens teman i fördjupande bakgrundsperspektiv. Det första galleriet ger varierade vyer av staden Köpenhamn, dess arkitektur och stadsliv. Vid sekelskiftet hade staden drabbats av omfattande förödande bränder och svårt bombardemang från engelsmännen i Napoleonkrigen i september 1807. Lorentzons målning ovan anslår ett nationellt perspektiv där stadens centrala torg och ryttarstatyn hotas av bomberna, medan Eckersberg nedan betonar invånarnas skräck inför krigets fasor, hur de söker skydd. (Bild 11, 12 )

Bild 12. Köpenhamn brinner 1807. C. W. Eckersberg 1807. (Foto Public domain)

Följden var att stora delar av staden måste byggas upp på nytt vilket innebar att en ny arkitekturstil satte sin prägel på alla nya ämbetshus och borgerliga palats. Köpenhamns befolkning innanför vallarna som omgav staden växte under guldålderns period från 100.000 till 130.000 personer och man får en inblick i livet på torg och gator, byggnader och trafik. Genom konstnärernas bilder framgår det hur Köpenhamnsborna kunde förses med mjölk från kor, det fanns faktiskt över tusen kor, samt hästar, grisar och höns, och man färdades med hästskjuts på gatorna. (Bild 13). Målningarnas klara ljus lyser över en välstädad och välputsad stad.

Bild 13. Parti av Østerbro i morgonbelysning. Christen Købke 1836 (Foto Public domain)

De övriga sidogallerierna ägnas åt Modellskolan vid konstakademien, modellstudier och krokiteckningar med klar idealistisk stil. De kvinnliga modellerna är ofta kvinnor som kammar sitt hår framför en spegel. Barnporträtt ges ett eget rum liksom familjeporträtten av de borgerliga familjerna som var konstnärernas mecenater. (Bild 14 a-c). Den borgerliga bildningstanken innebär att också barndomen uppmärksammas, och folkskolans införande får inverkan också för valet av motiv. Hemmiljöerna präglades av den tyska romantiken och biedermeier-stilen i arkitektur, möbler och klädedräkter. Även hemmiljöerna är mycket välstädade.

 

Bild 14 a.  Familjen Nathansson. Porträtt av C. W. Eckersberg 1818. (Foto Public domain)

 

Bild 14 b. Bella och Hanna. Äldsta döttrarna i familjen Nathansson. Porträtt av C. W. Eckersberg 1820.  (Foto Public domain).

 

Bild 14 c. Familjen Waagepetersen. Wilhelm Bendz 1830 (Foto Public domain)
Utställningens konstnärsporträtt visar männens dominans. Men Elisabeth Jerichau-Baumann uppmärksammas

Det bortre sidogalleriet ger en ytterligare närhet i presentationen av de större officiella konstnärsporträtten, där även konstnärernas självporträtt visas. Det är männen som dominerar konstnärslivet under Dansk guldålder, bara tre kvinnor har valts ut. Framför allt bör här nämnas en av de få kvinnorna i utställningen, Elisabeth Jerichau-Baumann (1818-1881), en polsk-dansk målarinna. I sitt stora självporträtt skildrar hon sitt arbete med paletten framför duken, och hon träder fram med en styrka och självmedvetenhet i ett dramatiskt ljus. (Bild 15). Denna starka kvinna som framträder här skiljer sig mycket från den väna gestalt som skildras i hennes andra självporträtt. (Bild 16). (Miskowiak). Elisabeth Jerichau-Baumanns andra verk, stora målningar med nationalromantiska motiv, har placerats i den andra stora salen i utställningens avslutande del. (Se nedan Bild 23, 24). Hennes dramatiska sagovärld passade inte in i de naturalistiska och intima motiven i Köpenhamn och  hon vistades därför längre perioder i Rom och gjorde resor till Turkiet och Egypten. De övriga två kvinnorna i utställningen representeras av mer traditionella blomstermålningar, som visas i ett sidogalleri under temat blomsterstudier.

Bild 15. Självporträtt. Elisabeth Jerichau-Baumann 1858. Fyns kunstmuseum . Utställningsskylten i Nationalmuseum i Stockholm anger dock dateringen  1848. (Foto Public domain)
Bild 16.  Självporträtt. Elisabeth Jerichau- Baumann  1850. (Foto Public domain).

 

Resor till medelhavsländerna, Italien, Grekland, Turkiet, Egypten och Nordafrika

I mellangalleriet med genomgång till utställningens andra stora sal är huvudtemat bildningsresor och studieresor till länderna runt Medelhavet. En del danska konstnärer hade sina fasta ateljéer i Rom, bland dem skulptören Bertel Thorvaldsen. (Bild 6.)  Här återfinns även den lilla gruppbild av danska konstnärer i Rom som bildat en ikon och blivit ett signum för perioden Dansk guldålder. (Bild 1.)  Omkring 1830 var det nämligen en livfull dansk koloni av konstnärer i Rom där skulptören Thorvaldsen hade sin fasta ateljé.

Bild 17. Utsikt genom tre bågar på Collosseums tredje våning. C. W. Eckersberg. 1815-1816. (Foto Public domain)

Stora och små målningar skildrar konstnärer i samtal och arbete i hem, ateljéer, torg och landskap, men i centrum står Roms ruiner och monument i stark belysning. (Bild 17, 18). Övriga länder som besöks är Grekland med sina antika skulpturer och klassiska byggnader, Egyptens pyramider samt Nordafrika. (Bild 19, 20). Folklivet hör till omtyckta motiv för konstnärerna och det är en glättad bild som ges av människor och djur. Starka färger i klara kontraster dominerar, snarare än romantiska ruiner i dimma. Denna bildningsromantik har sina rötter i upplysningens klassiska ideal där teckningens tydlighet står i förgrunden – inte färgens känslor och dramatik. Dessa mellangallerier ger också plats för fotodokumentation och filmer, några nedslag görs angående konsthistoriska konservatorsfrågor om rekonstruktion och restaureringsproblematik kring några verk.

Bild 18. Romerska borgare församlade till fest på en osteria i Rom. Wilhelm Marstrand 1839. (Foto Public domain)

 

Bild 19. Utsikt från den romerska campagnan. Martinus Rørbye Rom 1835. (Foto Public domain)

 

Bild 20. Utsikt från Parthenon på Akropolis, Grekland. Martinus Rørbye Aten 1845. (Foto Public domain)

I teman kring resor och färder förekommer också de kolonialt exotiska och orientalistiska motiven med folklivsskildringar, som också blivit kategoriserade som humor och satir. Se nedan. En målning i stort format visar exempelvis en arab som rider en kamel i full karriär. (Bild 24 a) En egyptisk krukförsäljerska ser dock mystiskt orientalisk ut likt tagen ur sagornas Tusen och en natt (Bild 24 b-c) . Utställningen  belyser även perspektiv kring den s. k. ”svarta” guldåldern och utställningskatalogen ställer frågor kring den danska slavhandeln ( s. 269). Wilhelm Marstrands porträtt 1857 av Otto Marstrands döttrar på promenad i Frederiksbergs trädgård inkluderar nämligen även deras hembiträde Justina från Väst-Indien, ett ovanligt porträtt av en svart kvinna vid denna tid.  Se nedan (Bild 25).

Sökande efter dansk identitet och historia. Landsbygd, natur och nationella förluster.

Den andra stora salen och dess sidogallerier har liknande färgsättning i kontrast mellan sidoväggar och skärmar. Här är huvudtemat landet och nationen Danmark, dess regioner, landskap och identitet, myter och historia, men också vetenskap och filosofi. Danmarks många öar och dramatiska kuster skildras. Stora landskapsvyer och ståtliga naturscenerier får ta stor plats, bl. a. målningen av Møns Klint av Louis Gurlitt 1842. (Bild 21). Detta motiv har även Skovgaard ägnat sig åt i flera verk.

Bild 21. Møns Klint. Louis Gurlitt 1842. SMK. (Foto Public domain)

Det danska landskapet och landsbygden skildras både i romantiska naturalistiska och i mer elegiska målningar, den enkle bonden träder fram som huvudperson i odlingslandskapet. I de västra sidogallerierna kommer de mer naturalistiska och realistiska naturstudierna i mindre målningar och teckningar till sin rätt , såsom av dramatiska väderfenomen, och de visas under teman som Vetenskap, Botanik och Djurstudier och Intima rumsinteriörer. Konstnärernas iakttagelser av ljusperspektiv och färgnyanser pekar här fram mot impressionismens friare måleri, till skillnad från de mer idealistiska och högstämda motiven.  Ett sådant exempel är den lilla målningen Havreåker av Peter Christian Skovgaard 1843. (Bild 22).

Bild 22. Havreåker vid Vejby. Peter Christian Skovgaard 1843. (Foto Public domain)

Ett huvudtema är det nationella perspektivet i den sena guldåldern, sökandet efter ”danskheten”. I utställningen Dansk Guldålder visas även den senare perioden fram till 1864, den sena guldåldern, vilket gör att de nationella motiven och händelserna i kriget om Schlesvig-Holstein får en framträdande plats. Slaget vid Isted 1850 får en central plats med flera verk där de danska soldaterna ges tydliga heroiska roller. Att Danmark förlorade kriget om Schlesvig-Holstein gestaltas i motivet En sårad dansk soldat av Elisabeth Jerichau-Baumann 1865.  (Bild 23)

Bild 23. En sårad dansk soldat. Elisabeth Jerichau-Baumann 1865. (Foto Public domain)
Bild 24 a. Algerisk brevbärare. Niels Simonsen 1855. (Foto Public domain)

 

Bild 24 b. En egyptisk krukförsäljerska vid Gizeh. Elisabeth Jerichau-Baumann 1876-78. (Foto Public domain).

 

Bild 24 c. En egyptisk bondkvinna med sitt barn på landsbygden. Elisabeth Jerichau-Baumann 1872. (Foto Public domain). Denna typ av motiv hörde till konstnärens rika produktion.

 

Bild 25. Familjebild av Otto Marstrands döttrar med sin barnflicka Justina från Väst-Indien, på promenad i Frederiksbergs trädgård. Wilhelm Marstrand 1857.  (Foto Publlic domain).

 

Det är också här i utställningens avslutande del som historiemåleriet med motiv ur vikingatidens fornnordiska mytologi har placerats, inte bara vikingahövdingar, kungar och drottningar och historiska hjältar. Det sker ett sökande efter dansk historia och folksjäl, och man letar efter landsbygdens folkliga kultur. Här presenteras fantasifigurer och germanska sagomotiv, som lockade till bilden av Sjöjungfrun 1873 av Elisabeth Jerichau-Baumann. Det ligger här nära till hands att påminna om att beteckningen ”Dansk guldålder” först användes om den danska diktkonsten och litteraturen, såsom Oehlenschläger och H. C. Andersens inflytelserika litteratur. Det innefattade även den danska utvecklingen inom arkitekturen, musiken, baletten, teatern och filosofin.

Utställningens period 1800-1864 framställer ett Danmark inklämt mellan stora ekonomiska och nationella förluster, förlusten av Norge till Sverige 1814 och förlusten av Schlesvig-Holstein till Tyskland 1865. Vid guldålderns slut hade flera av dess konstnärer avlidit och impressionismen och realismen fick sedan sitt stora inflytande.

Paradoxen. Kulturell blomstring under envälde och censur. Kritiska kommentarer.

Det är en välstädad och ren stad som framträder i målningarnas klara ljus, Köpenhamn som en idyll och idealbild. Det konstnärliga nyklassiska idealet byggde också på föreställningen om den antika vita marmorns renhet, vilket kopplades till bildningen som skulle upphöja själen. Utställningens uppläggning i Nationalmuseum visar spännvidden mellan upplysningstidens samhälleliga frihets- och bildningsambitioner, det nyktra och klara iakttagandet av natur och människor, och romantikens fokus på känslor och fantasi, på konstnärlig frihet och på nationell identitet.

Dansk guldålder har blivit ett varumärke för dansk konst påpekar man i utställningskatalogen (Nat. Mus. Utställningskatalog s. 27). Dock har epokens konst och kultur mött kritik. Var bilden av den välstädade idyllen bedräglig? Georg Brandes gav en kritisk kommentar till Vilhelm Andersens beskrivning av guldålderepoken i sina Samlede skrifter 1905: ”Ikke alt, som glimrede i den, var Guld, og nogen Guldmine var den overhodet ikke”.  (Brandes bind 15 s. 286).

Men det skulle ske en stor förändring efter guldåldersperiodens slut. Staden Köpenhamn utvidgades då de omkringliggande vallarna revs för att ge plats till nya bostadsområden för den stora arbetarbefolkningen utanför portarna, Vesterbro, Nørrebro och Østerbro. Men denna förändring hörde inte till guldålderns motiv. Köpenhamn under guldålderns period i Danmark med den konstnärliga blomstringen har framställts som en paradoxernas tid. Vad saknades i målarnas bilder?

”I historiens spegel – där man inte känner stanken från öppna avlopp, slakterier, garverier och brännvinsbrännerier, inte känner smaken av de offentliga brunnarnas förorenade och smittbärande vatten, inte ser de fattigas och socialt utslagnas vidriga villkor och inte heller den framväxande industriarbetarklassens trångboddhet och materiella nöd- framstår det tidiga 1800-talets Köpenhamn som en lantlig idyll mot en fond av medeltidskyrkor, borgarhus och handelsfaktorier. ” (Montigny 2000)

Bland de svenska recensionerna av utställningen Dansk guldålder på Nationalmuseum finns även kritiska röster, såsom Ulrika Stahre i Aftonbladet som finner utställningen ”provocerande tråkig”, med en ”frånvaro av temperament, av mörker, smärta”. (Stahre 2019). Det innebär att den idag inte ses som ”nationellt uppsving” utan som en bild av ”ren nostalgi”.  Det anknyter till Magnus Florins recension i Expressen som påpekar att den skildrar ”en nation som skapade sitt eget minne” (Florin 2019). På så sätt skulle det idag ses mer som ett tillbakablickande kulturarv än ett framåtsyftande som var guldåldermålarnas ursprungliga tanke.

När utställningen Dansk guldålder ställs ut i Paris våren 2020 kommer de danska konstnärerna och deras verk att ses i ljuset av den s. k. världskonsten, d. v. s. den dominerande europeiska konsthistorien med fokus på England, Frankrike, Tyskland, Spanien och Italien.  De danska friluftsmålarna och porträttmålarna kan då studeras i förhållande till Constables landskap och Corots och Millets landsbygdsmotiv (Lykke Grand 2012; Hugh &Fleming 1995). Samhörigheten med den tyske romantikern Caspar David Friedrich behandlats i många studier. Då friluftsmålaren Christen Købke presenterades 2010 i en egen utställning ”Danish Master of Light” på National Gallery i London, rönte hans verk stor uppmärksamhet i hela Storbritannien (Jackson-Monrad 2010).  Det ska därför bli spännande att få följa mottagandet av utställningen i hemlandet Danmark och senare i Paris, något vi får tillfälle att återkomma till längre fram.

 

Litteratur

Brandes, Georg (1905). Samlede skrifter Band 15. Köpenhamn.

Danmarkshistorien, Århus universitet. (https://danmarkshistorien.dk/1750-1849).

Dansk guldålder. Nationalmusei utställningskatalog nr 682. (Red.) Cecilie Høgsbro Østergaard. 341 sid. Ill. Stockholm 2019. (ISBN 978917108916)

Florin, Magnus (2019) Konstrecension: Dansk guldålder. Expressen 2019-03-01.

Hugh. H. & Fleming. J. (1995). A World History of Art. London.

Jackson, K. D. & Monrad, K. (2010). Christen  Købke. Danish Master of Light.  Exhibition catalogue. National Gallery London.  (ISBN 9781906270278).

Lind, Ingela (2019). En suverän självlysande dansk guldålder. Konstrecension. DN 2019-03-02.

Lykke Grand, Karina (2012). Dansk guldalder. Rejsebilleder. Aarhus universitet. Aarhus.

Miskowiak, Jerzy. Elisabeth Jerichau -Baumann. (www.elisabeth.jerichau.org)

Monrad, Kasper (2013). Dansk Guldalder. Lyset, landskapet och hverdagslivet. Gyldendal. Köpenhamn. ISBN 9788702141061.

Montigny, Britte (2000). Dansk guldålder. Populär historia 3/2000. (https://popularhistoria.se/civilisationer/stader/guldalder-i-kopenhamn)

Norregaard Nielsen, Hans Edward (2009). Dansk kunst: tusind års kunsthistorie.

Stahre, Ulrika (2019). Nostalgiska drömmar av guld. Konstrecension. AB 2019-03-17.

 

Länkar

https://danmarkshistorien.dk/1750-1849

https://www.nationalmuseum.se/dansk-guldalder

www.smk.dk/article/guldalderen).

https://da.wikipedia.org/wiki/den-danske-guldalder

https://www.elisabeth.jerichau.org