Om Gun Kessles teckningar

Om Gun Kessles teckningar

av ulla wennberg
Grafikern Ulla Wennberg i sin ateljé 2013. Fotot publiceras med tillstånd av Ulla Wennberg.

På det optimistiska och radikala sextiotalet gick jag på gymnasiet. En av mina skolkamrater (den numera världsberömde Hans Rosling) brukade sälja ”Maos lilla röda” på rasterna, den engelska utgåvan. Den kulturella skolföreningen bjöd in Göran Palm att prata om En orättvis betraktelse, vilket väckte visst rabalder bland en del lärare. Jag lånade Myrdal/Kessles Resa i Afghanistan 1960 på biblioteket. Visst var texten intressant och dessutom välskriven, men det var teckningarna som drabbade mej. Så kärvt och enkelt kunde man alltså avbilda verkligheten! Själv maniskt tecknande hade jag ännu inte fått syn på särskilt många förebilder.

Gun Kessle, ”Rökare”. Teckning i Jan Myrdal & Gun Kessles bok Resa i Afghanistan.

Detta var före explosionen av vänsteraffischer och tidskrifter med radikala satiriker. Idag är det ju gott om originella och duktiga tecknare i både dagspress och tidskrifter. Men då – straxt efter mitten på sextiotalet – var det nästan bara långbenta modeteckningar och ganska nattståndna skämttecknare som befolkade tidningarna. Dem kunde jag inte identifiera mej med. Gun Kessles teckningar i Afghanistan-boken fyllde mej däremot med lust och inspiration, och något senare fick jag syn på hennes kongeniala porträtt av den sovande Jan Myrdal med mössan djupt nerdragen! Det här var flera år före Folket i Bild/Kulturfronts födelse, inte ens Puss existerade, möjligen kunde man se någon vass teckning i Vietnambulletinen. Senare skulle jag bekanta mej med Guns grafiska blad, ofta linoleumsnitt, när jag skrev om dem i Folket i Bild. De var trots ganska små format monumentala i sitt enkla och självklara språk.

Gun Kessle, ”Författaren i arbete”. Linoleumsnitt. Ur Förr och Nu nr 2 1986.

Efter gymnasiet hamnade jag på olika konstskolor, och insåg att i konstens värld vägde tecknare och grafiker lätt. ”Riktig” konst utgjordes av målningar och skulpturer. Men Guns tjuriga teckningar låg kvar i mitt bakhuvud som en ettrig inspirationskälla. Och när jag nu plockar fram Resa i Afghanistan på nytt är bilderna fortfarande lika uppiggande direkta, trots att min upplaga är tryckt på uruselt papper som börjat gulna.

(Denna text är tidigare publicerad i Folket i Bild/Kulturfront, här något uppdaterad.)

Gun Kessle, ”Afghansk skomakare”. Linoleumsnitt 1960-tal.

 

Omslag till den senare utgåvan 2003 av Resa i Afghanistan. Den innehåller Jan Myrdals kommentarer till tidigare utgåvor 1960, 1971, 1980 och 1986 av boken, som först hade titeln Kulturers korsväg.

 

 

 

 

Gun Kessle, ”Kvinna med meny”. Olja på duk. Konstakademin 1950-tal. Foto Olle Asp. Publiceras med tillstånd av Annika Hagström.