På fel plats vid fel tid

 

Att befinna sig på fel plats vid fel tid

Av Lennart Stenflo
Lennart Stenflo, professor emeritus i plasmafysik vid Umeå och Linköpings universitet. Foto: PO Käll

Lennart Stenflo, professor emeritus i fysik vid Umeå och Linköpings universitet, fortsätter här att berätta om sina minnen från Sovjetunionen. I en tidigare artikel redogjorde han för sin tid som gästforskare i landet på 1980-talet. Här går han tillbaka till år 1960, då han befann sig i staden Viborg belägen på Karelska näset vid Finska viken. Viborg var från början en svensk stad som 1710 erövrades av Ryssland. 1918 över-gick staden till Finland efter att ha stormats av Gustaf Mannerheims styrkor under det finska inbördeskriget. Freden i det finska vinterkriget 1940 resulterade i att staden tillföll Sovjetunionen.  Lennart Stenflo har mångårig erfarenhet av Sovjetunionen och är ledamot av både den svenska och ryska Vetenskapsakademien. 

På äldre dar börjar nog de flesta se tillbaka på sitt liv. De inser då att mycket hade kunnat bli annorlunda om inte till synes obetydliga detaljer hade påverkat händelseutvecklingen. Inom fysiken (eller mer specifikt enligt den så kallade kaosteorin som jag själv har ägnat mycket tid åt) kan ett vingslag från en enstaka fjäril i Brasilien ha varit den ursprungliga orsaken till en tornado i Texas, om fjärilen befann sig på exakt rätt plats vid en speciell tid. Detta fenomen, som spelar stor roll inom exempelvis meteorologin, är nu inom populärvetenskapen känt som ”fjärilseffekten”.

Nyligen blev jag påmind om detta när jag såg Steven Spielbergs prisbelönta film Spionernas bro, där huvudrollen spelas av den kände skådespelaren Tom Hanks. Filmen visar bland annat hur den amerikanske studenten Frederic Pryor år 1961 befann sig på fel plats i Berlin, och påminde mig på ett slående sätt hur jag själv år 1960 befann mig på fel plats i Viborg i Sovjetunionen.

U2-planet

Bakgrunden är följande: Den 1 maj 1960 beordrades den unge amerikanske piloten Gary Powers att flyga ett så kallat U2-plan över Sovjetunionen för att därmed kunna fotografera militäranläggningar. Planet var specialkonstruerat för att kunna flyga på över 20 km höjd, och kunde därför inte nås av ryska missiler, som man då trodde. Men ryssarna hade strax dessförinnan lyckats utveckla mer avancerade missiler, och kunde därför skjuta ner planet. Powers hamnade i sovjetiskt fängelse. Kort därefter blev jag själv arresterad för spioneri eftersom jag oförsiktigt nog hade fotograferat fartyg i Viborgs hamn, och efter det blev Pryor på liknande sätt arresterad i Berlin för att ha påbörjat en studie av de ekonomiska förhållanden i DDR. Efter sedvanliga och mycket obehagliga förhör blev jag slutligen benådad [1]. Efter det blev jag i ”uppfostrande syfte” förd till flygplansvraket för att med egna ögon få se vad ryssarna kunde göra. Pryor, däremot, fick sitta kvar i fängelset på obestämd tid, men blev efter ett halvår tillsammans med Powers utväxlad mot den sovjetiske spionen Rudolf Abel [2].

Del av Viborgs hamn 1960. Det enda fotografiet på en filmrulle som de sovjetiska poliserna i hastigheten missade att förstöra. I vattnet syns vad som förefaller vara en man som metar stående i en roddbåt. På kajen syns enstaka åskådare. Foto Lennart Stenflo.
Delar av det nedskjutna U2-planet som man förevisade författaren. Foto Lennart Stenflo 1960.
Utväxlingen

Den amerikanske advokaten James Donovan ombads år 1962 att försöka utväxla Powers (som förvarades i Sovjetunionen) mot Abel (som förvarades i USA). Ryssarna gick slutligen med på detta, men operationen försvårades genom att Donovan också krävde att Pryor skulle släppas från fängelset i DDR. Efter komplicerade förhandlingar fördes slutligen både Powers och Abel till Berlin där de på Glienicke-bron utväxlades några minuter efter att Pryor hade tillåtits passera en annan gränsövergång (Checkpoint Charlie) till väst-Berlin.

Vad hände sedan?

Powers återvände till USA där han ett antal år senare förolyckades i en tragisk helikopterolycka. Även Abel kunde återförenas med sin familj och lär ha levt ett lugnt liv därefter. Pryor fortsatte med sina universitetsstudier och skrev sålunda färdig sin doktorsavhandling i ekonomi vid Yale University. Själv fortsatte jag med doktorandstudier vid Uppsala universitet tills jag blev professor vid Umeå universitet år 1971.

Pryor, som inte hade tillfrågats när Spielberg gjorde sin film om de tre fångarna Powers, Abel och Pryor, såg senare filmen där Pryor representerades av skådespelaren Will Rogers. I den efterföljande diskussionen påpekade Pryor att många av Rogers repliker var ”inaccurate”. Då diskussionsledaren, som inte kände igen Pryor, frågade honom hur han kunde veta det, blev svaret ”I know, because I’m Pryor”.
Efter Berlinmurens fall kunde Pryor läsa sin Stasi-akt som omfattade mer än 5000 sidor. Jag själv blev förvånad att finna att min egen KGB-akt var minst flera hundra sidor, vilket jag då ansåg vara orimligt mycket. Den var dock betydligt kortare än Pryors.

Slutligen har jag i efterhand funderat på varför jag (som hade fotograferat det som ryssarna påstod var militäranläggningar) slapp billigare undan än Pryor (som ju endast hade samlat in bakgrundsmaterial till sin blivande doktorsavhandling i ekonomi). Pryor hade ju fått stanna kvar i fängelset under lång tid, medan jag hade släppts utan ytterligare efterräkningar.

Förklaringen kan kanske vara relaterad till fjärilseffekten, eller mer förenklat till att Pryor hade otur medan jag hade tur. Men jag tror numera mer på en annan förklaring, nämligen att Pryor var amerikansk medborgare och därför kunde användas vid fångutväxlingar. Jag själv som svensk medborgare var utan större värde i sådana sammanhang.

Men slutligen tycker jag att det är viktigt att påminna om att andra svenskar inte har varit så lyckligt lottade. Vi känner ju alla till Raoul Wallenberg som aldrig blev frisläppt. I nutid finns det ju dessutom många svenskar, som utan att ha gjort något brottsligt, sitter i fängelse i bland annat Iran (bland dem den för spioneri anklagade KI-forskaren Ahmadreza Djalali). Det är till dessa som våra tankar nu bör riktas.

NOTER

[1] http://umu.diva-portal.org/smash/get/diva2:602368/FULLTEXT01.pdf

[2] Rudolf Ivanovitj Abel, som egentligen hette William August Fisher (1903-1971), var en brittiskfödd rysk underrättelseofficer. Han hade ryskt påbrå på mödernet och i början på 1920-talet hade han tillsammans med sin familj inspirerade av 1917 års oktoberrevolution emigrerat från England och bosatt sig i Moskva. Abel/Fisher som talade flytande ryska, engelska, tyska, polska m.m. rekryterades efter Andra världskriget av KGB och sändes på spionuppdrag till Förenta Staterna. 1957 dömde New Yorks Federala domstol honom för konspiration för Sovjetunionens räkning till 30 års fängelse. Han behövde bara avtjäna fyra år av straffet innan han två år efter 1960 års U2-affär utväxlades mot Powers och Pryor. Den intresserade hittar en utförlig redogörelse om den rätt anmärkningsvärda spionen Abel på https://en.wikipedia.org/wiki/Rudolf_Abel

Minnesfrimärke över Rudolf Abel utgivet i Sovjetunionen 1990. [Källa: ref [2]]